CC
JÄRNETS METALLURGI
Hannack’s* åsikt icke så fint som det härdade magnetstålets.** Ja även i hårdhet överträffar magnetstålet snabbdriftstålet, ly ett väl härdat snabbdriftstål kan som bekant ännu vid eggen filas. Magnetstålet däremot biir så hårt, att man med framgång kan använda det lili glasborr.
»Under det att man nu genom användning av siliciumstål till dynamobleck synes hava kommit idealet för ett gott ankarmaterial mycket nära, dyker däremot frågan om ett bättre material till per-manenta magneter alltjämt åter upp, emedan fordran på styrka hos den remanenta magnetismen uppåt synbarligen inte har några gränser. Av en permanent magnet av bestämd form, som nu bär 15 gånger sin vikt av järn, kan man lätt begära det dubbla, emedan man just inte inser, varför denna belastning inte skulle vara inöjlig. Vi skola visser-ligen se, att också här gränser finnas för det uppnåeliga, likväl är skillnaden mellan koersitivkraft och remanens hos en magnet av vanligt kolstål och en av specialmagnetstål i alla handelser mycket större, än skillnaden i hårdhetsgrad mellan de båda stålen. Då den forstå wolframlegerade specialstålmagneten bragtes i marknaden, var det ännu en annan sak, som här verkade medbestämmande på magnetismen. Stålets kemiska sammansättning måste icke blott genom hård-hetens höjning inverka på magnetismen. — Kanhända låter magnetismen fördubbla sig genom användande av andra element än wolfram? Ar det närvaron av den till stålet satta kroppen i sig själv, som höjer magnetismen eller blott dess återverkan på de därvarande järn-inolekylerna? Spelar härvid den kemiska beskaffenheten som sådan en roll, eller blott den genom denna kemiska beskaffenhet hitförda, eller genom härdning hitförbara molekylplaceringen i magnetstålet'.’ Genom vad låter den permanenta stålmagnetens kapacitet forklara sig ■
Den bristfälliga kunskapen i dessa frågor har också betonats i det ovannämnda arbetet av Hannack, då han säger: »Huvudsakligen är det materialets kemiska sammansättnings forhållande till magnetens styrka, som ännu är höljt i rätt stort dunkel.»
»De nämnda frågorna äro av betydelse för elektrotekniker!, emedan med varje förbättring av magneterna alla apparater och maskiner, till vilkas väsentliga beståndsdelar sådana magneter höra, skulle förenklas, och för magnetfabrikanten, emedan han efter deras besvarande kunde stödja sig på den funna principen och ställa bestämda fordringar angående si 11 stål på hyttkarlarna, i stället för alt, som nu inestadels sker, överlämna allt ål metallurgens enstaka provsmältningar. Del
* »Stahl und Eisen» 1908 sid. 1237.
*• Åtminstone icke det härdade snabbdriftstålets. Som bekant är det härdade snabb-driftstålets korn betydligt grövre an det glödgade. Grunden till snabbdriftstålets ringa upp-tagande av magnetism är också icke så tnycket att söka i dess fina korn, redan av den grund att magnetismen sannolikt som elektriciteten är en kraft, som fortplantar sig genom etervågor, och etern enligt teorien skall i lika grad genomtränga alla kroppar. En annan forklaring för snabbdriftstålets dåliga magnetiska forhållande ges nedan.