164
JÄRNETS METALLURGI
stigande kiselhall och vid olika strömstyrka. Aluminium fckall kunna i della hänseende ersätla Si i förhällandet 2,2 5 Al = 2,5 0 Si*
Vad slutligen den elektriska ledningsförmagan angår, så galler regeln: ju renare järn ju större ledningsformåga, men får .man härvid ihågkomma, all även gaser, bundna eller i form av blåsor, höra till orenligheter. Endast då del galler kopparn som förorening kan undan-tag göras.
Snabbdriftstälen.
Sedan gaminalt har man haft sig bekant, all härdat verktygsstål förlorar sin hårdhet, om del uppvärmes, och delta i allt högre grad ju högre uppvärmningen drives, så alt om den drives till gråanlop-ning, år stålet sedan ej hårdare, än del var ohärdat efter utsmidning med följande langsam avkylning. Man har ock velat, all härvidlag en längre tids uppvärmning vid lagre temperatur kan göra stålet lika mjukt som en kortare vid högre, och Ledebur visade, att härdade eggverktyg kunde förlora sin hårdhet l. o. m. vid temperaturer under 100°, om uppvärmningen pågick mycket lang tid. Men att det kunde astadkommas stål, som tålde mycket högre upphettning än till grå-anlöpning utan all förlora sin hårdhet, anade man ej förrän, som förut sagis, Taylor och White påvisade delta. Som man med de gamla stålsorterna ej fick arbeta fortåre, än all verktyget ej upphettades, men nu kunde med den nya sollen få sätta den fart på maskinen, all verklygets egg l. o. in. blev rödvarm och bellet i alla fall ej mistes, så fick den nya stålsorten genast namnet snabbdriftstål. Del som åstadkom delta nya märkvärdiga tenornen var, att man till kolstål satte krom och wolfram eller krom och molybden i vissa forhål-landen.
Dessa forhållanden böra enl. H. Hanemann hålla sig inoni grän-serna \\ = 10 — 30 %, Cr = 1,5—4 %, Mo = 1—5 %, vartill på sista liden kominit ofta även en hall av V = 0,25—l,oo %.
Snabbdriftstälen benämnas även naturhårda och utmärka sig för en synnerligt stor mineralogisk hårdhet, och Taylor beskriver den behandling, som av dem förfärdigade redskap böra undergå på följande sält (S. u. E. 1907 sid. 1089). Först skall verktyget långsamt upphettas lili mörkröd varme, darpå stegras hettan raskt nära upp till sinåltning, varelter verktyget avkyles långsamt. Sedan uppvärmes del igen och då liil c:a 650° och avkyles darpå i en sakla luftstrøm. De stalsammansättningar, som 7 aylor själv först rekommenderade som de bästa voro sammansatta: den ena sorten W — 8,oo %, Cr = 3,80 %, C =1,85 %, Mn —0,30 % och Si = 0,is %, samt della andra W == 8,5 0 %, Cr = 2,oo %, C = 1,86 %, Mn = 0,i5 % och Si = 0,1 s %. men senare övergick han till att använda vanadin saml ökade sam-
* Enligt Barret & Brown även 2 Sn och 4 As, vilka ämnen väl dock aldrig komma i fråga att användas.