JÄRNET OCH DESS LEÜERINGAR 163
ändamäl är: så lilet mangan, som metallens uträckning lillåter bäst använda. G. Hannack varnar ävenledes för manganen i stål for permanenta magneter* och säger, all ell dylikt med mera än 0,2—0,3 % Mn nog Ialt låler magnetisera sig men ock hastigt lorlorar sin magnetism. Han sager vidare, att kiseln kan få gå upp Lill 0,2 å 0,3 %, att svavlet och losfoin, i de små mängder det brukar ingå, ej verkar vare sig Iran eller till, att kopparn verkar givel skadligt, likaså nickeln och även titanen. Denna titanens egenskap har F. Kohlhaus vetat tillgodogöra, i del han uppfunnit och 1910 tagit patent på ell omagneli-serbart stål av i’öljande saimnansättning: Mn = 9,8 — 10,3 %, C — 0,9 —l,o %, Ti = 0,2—1,4 %, Si max = 0,8 %, S max = 0,0 3 % och P max = O,oi5 %. Förtjänsten med detsamina skal] vara, alt del lättare låter bearbeta sig och visar vackrare hållfasthetssiffror än det omagnet-<ska manganstålet utan titan. Om patentratten går alt forsvara å denna s. k. »uppflnning» torde kunna dragas i tvivelsmål.
Uel i Mars tabeli upptagna dynamobleckstålet 0,io % C och 3,7 o % Si torde vara elt av de bättre för denna användning. C. F. Burges och J. Aston hava om kiseldynamostålen lämnat en utmärkt utredning avlryekt i S. ti. E. 1910 sid. 1378 for vårs rent fysikaliska del del tillhör ämnet Elektroteknik att redogöra, varför här endast den inetall-Hrgiska refereras. De åstadkommo sin försöksserie genom att dels eleklrolytiskt rena svensk lancashire och elektrolysjårnets samnian-smältning med rent kiseljärn dels genom inköp av en del andra goda stålsorter: injuk basisk martin med blott 0,0 3 % C, martinstål, besse-■iierstål, degelstål avsett för elektriska behov, verktygsstål in. in. Den elektrolytiskt lösla och åter utfällda lancashiren visade sig, obehandlad i'ån dynamoblecksynpunkt betraktad synnerligen dålig, vilket ju lili 'oljd av sådant järns höga vätehalt var att vänta. Oinsmält åter över-lräffades del i förträfflighet endast av de två kiselstålen med resp. 4,3 3 och 4,6 6 % Si i det alt, om man satter det rena järnet i av-seende på hysterisis = 1 biir talen för de två andra 1,02 och 0,51 forenad med 4 och 5-faldigt elektriskt motstånd, vilket för isynnerhel fransforniatoiåndamål är av den allra största betydelse. E. Kolben lann emellertid, att det elektriska motståndet är högst vid 4 % Si och atl sådant kiseljärn kan vid de elektriska anläggningarna ersätta nysilver och konstantan, och rekommenderar han för transformator-ail^ggningar nijukaste basisk martin med jämnt 3,5 % Si. Sådana bleck skola »fullkomligt» sakna olägenheten av utmattning. Emellertid har nyligen Gumlich** varnat för fasthållandet vid en bestämd kiselhalt, i del hau säger, all fabrikanter av dynamoplåt böra rätta kiselhalten efter elektroteknikernas fordringar på ringare energiförlust eHer högre permeabilitet, ty dessa båda egenskaper följas ej åt med
* K. A. B. 1908 sid. 817.
** S. u. E. 1911 gid. 981.