JÄRNMALMEKNA OCH BESKICKNINGSMEDLEN
175
Persien, Brittiska Indien, Korea, Algier, Egypten, brittiska och tyska afrikanska besittningarna, Kongostaten och Sydafrikas förenta stater. Som järnsand åter i Japan, på Noramerikas västkust och Java.
I allmänhet äro de fosforrena, isynnerhet de svenska (undantag utgöra de lappländska), ibland stärkt titanhaltiga, däribland flera norska och av de svenska l. ex. Routivare, Taberg, Sörlia, Inglamäla och Långhult, likaså utmärker sig Javas järnsand för inycket stor halt av titansyra. Till följd av sin stora mineralogiska lälhel äro de synner-ligen svårreducibla isynnerhet de stärkt titanhaltiga och de med järn-oxidulsilikater. Ofla äro de orenade av svavelföreningar, vanligen sulfider, sällan gips. I nedanstående tabell XL visas sammansätt-ningarna av några typiska magnetiter, vilkas järnhalt varierar som synes mellan 45—67 %.
b. Lösa jordformiga magnetiter förekomma i triasformationen i Pensylvanien. De hava låg järnhalt (c:a 43 %) och hög svavelhall saml äro av föga betydelse.
2. Järnmalmer av typen Fe203.
a. Blodstenar, järnglanser, äldre hematiter, martiter (omvandlad svartmalm) förekomma likasom magnetiterna i de äldsta berglagren upp till överkambrium, och äro ofta, isynnerhet i Sverige, Norge och Kanada blandade med magnetit, och hos oss i sådan grad, alt vi hava — snart sagt — alla overgångar mellan ren magnetit Lill ren blod sten. Kemiskt rena skulle dessa malmer hålla 70,o 4 % Fe och 29,9 6 % O. Våra blodstenar, som lillhöra de äldsta av alla, äro stålblå med rölt streck. Flera utländska hava e.n mera rodblå stålglans. Ofta äro de stärkt fjälliga, kristalliserade i rombiska systemet, och förekomma i lager och gångar i Sverige, Norge, Kanada, Italien å Elba, Serbien, Förenta Staterna, Kuba, Brasilien och övriga sydamerikanska stater, Sibirien, Kina, Persien, Korea, Brittiska Indien, Västaustralien, Algier, Kongo, Egypten, brittiska och lyska afrikanska besittningarna. De äro ofta tämligen fosforhaltiga, svavelrena, ofta mycket kvartsiga, men alla vida niera lättreducerade än svartmalmerna. De fosforrenare blod-stenarna äro våra högst värderade malmer. Deras järnhalt varierar mellan 45—62 %.
Såsom exempel på rena och magnetitblandade blodstenar lämnas en del analyser i tab. XLI.
b. fföda hårda hematiter, röda mullformiga hematiter, njurfor-miga eller trädiga (Glaskopf) och oolitiska röda hematiter äro alla av yngre datum, hava röd färg, körsbärsrött streck, förekomma i alla formationer från och med ovre algonkiska upp i stenkolsformationens undre lager. De äro utlandets renaste, rikaste och bästa järnmalmer och ibland så gott som alldeles bergartfria, då även de, likasom de