196
JÄRNETS METALLURGI
än 6:kgs, och använda ibland vid svårslagna »malmskutor» t. o. in. knoster om 10 kg vikt.
Skola malmerna rostas endast en gang, slås de i knytnävsstora bitar, <1. v. s. med en genomskärning av 6 5 8 cm, men behöva de dubbelrostas, tagas de vanligen »dubbelt större» eller i stycken av 12 a 13 cm genomskärning. Slagel placeras, allt efter som malmens textur är till, vid tät, ej skölig hårdslagen malm vanligen på styckets störsla plana sida, viel släppig malm oftast något snett i släppan och vid skölig på fast yta snett mot sköligheten. Malmerna kunna vara syn-nerligen olika lättslagna, så äro av de kvartsiga blodstenarna de i regel lättkrossade, som hava kvartsen liggande i särskilda lager (de randiga), medan de med kvartsen fint fördelad äro svårslagna. Mycket rika svartmalmer som Bispberg n:o 1 och Tuolluvare äro lättslagna, likaså en del kalkmalmer med kalken liggande i något så när samlade partier medan glimmer- och grönskarnsmalmerna oftast äro svårslagna och isynnerhet sådana med bergarten viil iblandad.
Stora svårslagna malmstycken göras först »möra» på så sätt, att de rullas undan ett stycke från båsel, varefter man lägger brander och dylikt kring dem och gör eld, då de spricka och sedan lättare kunna slås sönder. Vanligen hinner en man slå 16 å 20 ton malm per dag och sällan forekommer vid delta arbete nattskift.
I masugnsdistrikt u lomlands, dar man har mycket täppande be-skickningar såsom i Oberschlesien, uppsätter man den svenska malmen okrossad d. v. s. i så stora stycken, som den erhålles från våra gruvfält.
Anrikning av järnmalmerna sker vare sig med hjalp av elektromagnetiska maskiner, sådana kombinerade med våtanrikning eller endast medelst våtanrikning beroende på, om malmen består av ren svart-malin, svartmalm och blodsten, eller ren blodslen. Som anriknings-verken alltid placeras vid eller i närheten av gruvfälten och skötas av deras ingenjörer, räknas anrikningen tillhöra äinnet gruvvetenskap och behandlas i Sverige utförligt av lärarna i detta ämne, varför <le läsare av denna bok, som ej äro bergselever, hänvisas till prof. W. Peterssons foredrag vid .Jernkontorsmotet 1910: »Den svenska järn-malmsanrikningens nuvarande ståndpunkt», infört i J. K. A. samma år och göres ur detta foredrag följande kortfattade utdrag:
Gängen av anrikningen är vid forstå gruppens verk ungefår den följande. Först grovkrossas malmen i Gates bägarkross eller Blakes tuggare eller om godset före krossningen är mindre grovt, i valskrossar eller i Sturtevants rulltuggare. Del då till 25 ä 50 mm krossade godset sovras hårpå i s. k. malmskiljare av vare sig Wennströms för-bättrade typ, Gröndals, Erikssons eller Landen & Josephsons typer, då ofyndigt gråberg frånskiljes. Det magnetiska godset grovmales så