G
JÄBNETS METALLURG!
Gammalnordiska: iarn, jarn.
Svenska: järn.
Danska: jern.
Walesiska: hayärn, hairan.
Cymriska: haiarn.
Gaéliska: iarrun.
Gammalspaijska: iarran.
Anglosaxiska: isern, iren.
Gammalfrisiska: isern, iser, isrn, irsen, irser.
Engelska: iron.
Gammaltyska: isarn, isan, hisin, aisin.
Nynederländska: iszen, iszer. Holländska: iser. Nyfrisiska: irsen. Nyspanska: hierro. Portugisiska: ferro. Latin: ferrum. Italienska: ferro. Franska: fer.
Bretonska: huarn, hoarn. Cornwallska: hoarn. Armeniska: honarn.
»Geschichtliches vom deutschen vara stamordet till det tyska ferro, ferrum, ferro och fer
F. Kunze säger emellertid (se Erzbergbau»), all det keltiska Isarno skall Eisen, och all de latinska folkens hierro, alla hava en semitisk stam.
Indra, åskguden i indernas äldsta gudalära, slungade en hammare av järn, vår åskgud Tor, enligt Beck, ävenledes en sådan, och på många Ställen i indernas heliga böcker skrives om en mängd olika av järn förfärdigade gudavapen. Indiskt stål och indiska svärd kommt) genom handeln till de väster ut boende folken, och de indiska handels-varorna, som sandes Lill det gamla Rom, bestodo av järn och stål, kryddor, siden, vällukter, elfenben, sandellrä, smärgel, ädelstenar och pärlor, varemot inderna i ulbyte erhöllo koppar och brons, bly, lenn, silver- och guldsaker samt penningar. Som Indien är rikl på järnmalm, men mycket fattigt på koppar, var det naturligt, alt ingen så kallad bronsålder där föregick järnets användande i allmänna livel. Och alt de gamla inderna voro fullkomliga mästare i all behandla järn och stål torde ej minst tydligt framgå av den massiva järnpelaren i Delhi, som består av stål, och vilken återgives i tig. 2, pi. II. Denna pelare, som räcker 6l/u in. över marken och som är inera än 71/. m. läng samt 0,4 m. i medeldiameter, vager över 6000 kg. (Se S. u. E. 1909, sid. 802). På senare tider har inan dock trott sig finna, atl den förfärdigades först 1052 e. K. på befallning av Anang Pal Tumar-dynastiens grundläggare ehuru till minnet av Raja Dhawa's segrar under 300-talet e. K. Eil märkeligt prov utgör den i alla händelser på indernas smideskonst redan i avlägsna tider. (Fotografi av den-saimna se S. u. E. 1909, sid. 802.)
Beck framhåller vidare, att perser na ävenledes hava i sina gamla heliga skrifler Zend-avesta och i dessas första bok Vendidad, som omtalar järnets fabricerande i smältugnar och verkstäder, ett tydligt bevis för sin järnhanterings höga ålder, och ännu fortlever denna deras gamla industri i östiraniska boglandet samt tillerkännas de