JÄRNMALMERNA OCH BESKICKNINGSMEDLEN
201
med en bränsleätgäng av 5 hl. ved, 1,5 hl. träkol och 4,5 hl. stybb per ton malm.
Mahnens rostning i verkliga ugnar började här i landet i slutet av 1820-talet sedan Falu Bergskolas foreståndare, N. G. Sefström, 1825 efter noggranna studier av rostningsprocesserna i högar och gropar påvisat, att villkoret för ernående av mera tillfredsställande resultat vore alt rostningen komme att ske i schaktugnar med särskild eldning och ej som förut på soraliga stallen försökts i dylika ugnar med malm och bränsle uppsatta skiftesvis. Det sistnämnda rostningssättet hade redan länge varil tillämpat isynnerhet i England, innan del börjat för-sökas här i landet, vilket troligen skedde första gången något av de första åren av 1800-talet, då W. Rappe uppförde en sådan ugn vid Braås bruk i Småland. Enligt beskrivning var denna rostugn c:a 3,5 m. hög, av konisk form och försedd med ett rostgaller i botten och troligen ganska lik de Schedinska stybbrostugnarna, som år 1828 började införas, och som snart kommo i allmänt bruk här i landet, trots alt Sefström, Starbäck och af Uhr samtidigt konstruerat rostugnar med särskilda eldstäder för vedeldning, i vilka malmerna naturligtvis vida jämnare och bättre kunde rostas än i de Schedinska. Varför bruksägarna hellre byggde de senare, får väl tillskrivas, dels att man var van att rosta malmen i blandning med bränslet, dels att stybbet, om det ej användes till rostningen, måste utköras å bruksbacken och förlorade allt varde, då det åter i rostugnen kunde, såsom Schedin visat, ersätta den dyra veden.
Av de Schedinska rostugnarna visas tvenne typer å pi. XIV, fig. 1 och 2, och å samma pi. i fig. 3 och 4 visas den Starbäckska ved-rostugnen, å pi. XV, fig. 1 och 2, den Sefströmska, samt i fig. 3 och 4 den af Uhrska vedrostugnen och framgår dessa ugnars konstruktion tydligt av teckningarna.
Först då masugnsgasen började användas till rostugnarnas upp-värmande försvunno stybbrostugnarna så sinåningom.
N. Starbäck, som läst doktor Bunsens och hyttinspektor Pforts i Tyskland utredning om masugnsgasens värmevärde och deras forslag att använda densamma till:
l:o gjutjärnsmältning och råstålberedning,
2: o ångbildning för blåsmaskinkraft och
3: o producerende av värme för koks- och träkolsberedning, lnsåg, att för oss här i Sverige, där vi redan på sina stallen använde den till blästeruppvärmning, skulle del vara synnerligen formånligt att använda den for malmernas rostande. Han foreslog därför den 12 iebruari 1840, sedan han fått bruksägarnas vid Långshyttan tillstånd att vid deras bruk få på Jernkontorets bekostnad experimentera med gas-1 ostning, herrar fullmäktige alt anslå erforderliga medel — 788 fiksdaler banko — lili byggandet av en gasrostugn. Medien erhöllos och den första gasrostugnen, pi. XVI, fig. 1 och 2, blev byggd samt koslade