202
•JÄRNETS METALLURGI
blott 675 riksdaler, 39 skillingar och 6 runstycken banko. Som för-sökel lyckades så bra, alt Långshytte bruksägare av Jernkontoret lill-lösle sig ugnen, fick Starbäck på hösten 1841 bygga åler på deltas bekostnad en ny bättre gasrostugn vid Siljansfors, som gick så utmärkt alt han nu samma år fick bygga även åt Tanså bruk utan Jernkontorets hjälp. Sedan byggdes Starbäcks gasrostugn under de närmaste åren även vid Åg, Ulriksberg, Svartnäs, Nisshyttan och Hammarbacken m. 11. bruk. Då 1844 gasrostugnen vid Åg nedbrann, byggdes en ny efter konstruktion av A. W. Hoffstedt, med gaseldning både i schak-lets mitt och vid murarna, men densamma gick dåligt, och samma blev forhållandet med en liknande vid Djupkärra. 1846 foreslog J. Åkerman en gasroslugnskonstruktion, som grundad på bättre beräk-ningar och reflektioner än den Starbäckska av J. G. Classon ytter-ligare förbättrades och först utfördes 1847 vid Ickholmens bruk. Denna sistnümnda konstruktion förbättrades ytterligare och utfördes följande år vid Tenninge bruk, samt gick då så utmärkt, alt denna ugnstyp sedan blev allmänt antagen och användes vid några bruk ännu i dag under namn av Tenningerostugnen.
Den vid Tenninge byggda rostugnen, vårs utseende framgår av pi. XVII, fig. 1 och 2, stod i forbindelse med gasledningsroret från mas-ugnen genom röret C, vilket inmynnade i en ringtrumma d, varifrån gasen genom stigrören /' uppkom i gasgluggarna g. h äro små hällar av tackjärn, varmed gastilloppet kan regleras. Del utmärkande för denna ugn är dessutom, dels atl den ovanför gasgluggarna försetts med spettgluggar k k i flera höjder, (leis all uttagsgluggarna för den färdigrostade malmen befinna sig längt ned under gasgluggarna, så all den genom' de förra ingående och genom schaktet uppgående förbrän-ningsluften tillvärmes av den färdigrostade malmen, innan den blandas med och antänder gasen, varigenom gasåtgången minskas och rost-ningseffekten höjes. För alla malmer, som ej vid stark värme sintrade och bildade rusor, eller for malmer, som ej behövde rostas med mycket hög slutvärme, var denna rostugn utmärkt och åger till och med då företräde framför den Westmanska ugnen, varförutom den är mindre kostsam all uppföra. Tenningeugnen likasom alla de gamla vedrost-ugnarna hade emellertid den olägenheten, att elden drog sig till murarna och gick upp utefter dem, emedan motståndet där var minst och malmen dar låg luckrare, och följden var, all i schaktels mitt alltid stod en orörlig orostad malmkägla, varifrån dock allt ibland en orostad malmbit släppte och medföljde den rostade malmen ut. Samma olä-genhet medföljer också — om ock i mindre grad — den Westmanska rostugnen, och det var för att avhjälpa detta, som H. Steffanson 1850 byggde några rostugnar av oval form men i övrigt nära överensstäm-mande med den Classonska typen. Meningen var att få högre och mera likformig temperatur genom heia malmmassan, men ugnarna