JÄRNMALMERNA OCH BESKICKNINGSMEDLEN
203
visade sig mycket svärskötta, emedan malmen hårt fästade vid väg-garna och blev hängande.
Hade man alt göra med stärkt svavelhaltiga blandstenar, vilka för att bliva något så när befriade från svavel erfordra en hetta så hög, att de komma i degigt tillstånd, så var Tenningeugnen mycket olänip-lig, ty till följd av det stora avståndet mellan gasgluggarna ned till uttagsgluggarna stelnade den degiga malmen och fäste i stora rusor fast vid murarna just dar och sutto dar nära nog oåtkomliga för lös-spettning. I Dannemora bergslag var man därför föga nöjd med dem och delta gav delta distrikts Jernkontorsstipendiat E. Westman anledning reflektera över, huru en rostugn för kisig kalkmalm borde vara konstruerad. 1850 fick han närvara vid ny- och ombyggandet av försöksrostugnar vid Hyttöri och vid Söderfors och under sedan lol-jande 11 år dels dellog han i ombyggnadsarbeten av rostugnar i denna bergslag, dels fick han själv rita och bygga nya rostugnar och kom på det viset småningom till den nuvarande Westmanska rostugns-typen, vilken han vad själva ugnen angår i nära nog fulländat skick ehuru med blästerinledning i bördjärnen slutligen byggde vid Söderfors 1861 och vid Löfsjön 1862. 1867 byggde han vid Karlsdal för forstå gången sin rostugn med 4 rökrör och plåtskorsten, vilket sedan under många år var det vanligaste.
År 1892 byggde prof. .1. Wiborgh vid Seglingsberg en Ilamrostugn för pulverförmig malm och gruvsylta, vilken ugns konstruktion fram-går av pi. XVIII a. Den byggdes sedan också vid Baggå bruk, där den ännu, då delta skrives, ar i gång. Ugnen är försedd med elt ovre något lutande roslplan varå malmen genom ett hål i valvet nedmatas. Darifrån makas den ned till det nedre planet och ulför även delta samt uttages vid dettas slut genom sidogluggar. Gas och förbrän-ningsluft inkomma genom 3:ne Gjerska brännare, och de glödande gaserna gå motsatt väg upp över planen till skorstenen. Ugnen lamnar väl roslad malm med ej synnerligt stor gasåtgång, men dels har den obetydlig avverkningsformåga, dels ställa sig arbetslönerna väl höga i forhållande till ton rostad malm, så vi skulle varit föga be-tjänta med den, då vi snart eftei’ dess konstruerande tvungos in på malmanrikning och rostning av massor av malmslig.
Vid Jernkontorsmotel 1893 foreslog disp. E. J. Ljungberg för rostning av pulverformiga malmer anskaffandet av amerikanska rostugnar av rullugnstyp, men försök därmed gjordes (se nedan) forst längre fram, och däremellan kom oss till hjälp en utmärkt konstruktion, nämligen den av dr G. Gröndal.
Brikettering av järninalm.
»I Pitkäranta, Finland, byggdes 1898 den forstå brikettugnen efter Gröndals system.