JÄRNMALMERNA OCH BESKICKNINGSMEDBEN
205
att på denna väg komma till ett gynnsamt resultat. Emellertid hade vid dessa försök framgått att om koncentratet hoppressades till stycken innan det insattes i ugnen bättre resultat erhölls.
»Sådana hoppressade koncentratbriketter voro emellertid före brän-ningen mycket sköra och kunde blott med yttersta försiktighet han-teras. Genom försök konstaterades att briketter av storlek 135 mm X 135 mm X 65 mm kunde staplas på varandra i 3 varv således till en höjd av cirka 405 mm; vid försök att stapla flera varv på varandra samman trycktes de undre varven.
»Meningen med dessa försök var att utröna huruvida det skulle vara möjligt att företaga bränning i en tegelugn av vanlig ringugns konstruktion.
»Då sådant av anförda skäl icke var möjligt, konstruerades en kanalugn för ändamälet och det visade sig att ett tillfredsställande resultat härvid kunde erhållas. Med ett koncentrat hållande c:a 61 % Fe och 0,6 % S erhölls rätt hållfasta- briketter, varvid svavelhalten i de
olika varven reduceredes till
l:sta varvet.............................. 0,0 0 9 %
2:dra varvet.............................. 0,0 2 5 %
3:dje varvet (underst).....................0,0 4 %
såvida tillräckligt läng bränningstid och tillräckligt hög temperatur användes. Eldningen skedde såval med masugnsgas som med gas genererad av ved. Då masugnsgas användes kunde icke så hög temperatur ernås och kvarblev då betydligt mer svavel i briketterna, som dessutom blevo betydligt lösare och visade en ringare oxidationsgrad.
»Man kan väl säga att detta var den första lyckade brikettugns-anläggning och det visade sig ock att svenska metallurger med in-tresse togo del av resultaten. En del svenska bergsmän besökte Pit-käranta och det dröjde ej alltför länge, innan den första brikett-ugnen i Sverige av brukspatron L. Larsson byggdes vid Bredsjö bruk, som härför erhöll understod av Jernkontoret.
»Ugnen vid Bredsjö eldades till en början med masugnsgas, men då man därvid icke kunde erhålla tillräckligt hög temperatur, över-gick man till generatorsgas. En egendomlighet som av ingenjör Strids-berg påvisades i Bredsjö var att svavelhalten var högst på briketternas yta. Detta torde kunna tillskrivas den relativt låga temperaturen i denna ugn och sammanhänger troligtvis med en bildning av kontakt-svavelsyran. Vid en temperatur av 1400° i förbränningsrummet har ingen högre svavelhalt i briketternas yta kunnat konstateras.
»I rask följd hava sedan brikettugnar byggts på ett flertal stållen i Sverige. Under tiden har ugnskonstruktionen i många hänseenden förbättrats, så att såval produktion som kolförbrukning blivit gynn-sammare.