JÄRNMALMERNA OCH BESKICKN1NGSMEDLEN
219
i svavelhalten. Skall exporttackjärn eller annan fosforfri tackjärnssort tidtals blåsas, måste kärnmalmen naturligtvis ock vara fosforren. Helst uppsättes av denna godarlade malm så mycket, att när veden bort-brunnil, densamma fyller ugnen till övre spettgluggsraden. Vid några stallen reser man ej in på längt när så mycket ved utan fyller i stallet alla gluggar med torr finkluven ved och går på och eldar i dem ända tilis gasen kan päsläppas. Vid ett av våra bruk har man, für att slippa Iran att få med kärnmalm, murat upp en tegelkon av Bjuf F på rostugnsbotten, 2 m. i basdiameter och med sin spets slutande mitt för gasgluggarna. Konen är järnbandad, för att hålla hop. Vid åter eit annat bruk murade man så att säga mitt på ugnsbotten upp av ren blödsten i form av stycken och mull en kon och reste ved mellan den och väggen. På den rostade godartade malmen fylles sedan van-ligen med godartad malm av vanlig grovlek, men oftasl ej till full höjd utan till c:a 1/a å z/s. Vid några bruk, dar man har malmer, som behöva dubbelrostas, uppsätter man (i st. f. lältrostad malm) av denna slagen i huvudstora slycken för alt få bätlre drag i ugnen redan från början. Vid ett bruk med en 6 gluggars ugn angavs ved-åtgången vid fyllningen vara 11,3 m3 (2 kub.-famnar), vid ett annat med 8 uttagsgluggar till 2 ä 3 kub.-famnar per ugn, allt efter redens surhetsgrad. När mahnen lyser ljusröd framför nedre spettgluggsraden insläppes vanligen gasen och tager det olika läng tid från tändningen till gaspäsläppningen dels efter som veden är sur till, dels efter som man slapper på luft genom utdragsgluggarna. Så hava vi under berg-skoleresorna hört angivas från 12 timmar upp till 2 dygns tid mellan tändningen och gaspäsläppningen. Ju långsammare man driver på-eldningen, ju bättre är det forstås för murarna. Vid ett bruk fyller man ugnen med ved till över overstå spettgluggarna, men tager ej någon malm utan sätter så eld och påslapper gas redan efter 2 5 3 timmar, samt börjar därpä spela upp färdigrostad malm och fyller ugnen så småningom med denna.
När så malmen framför nedersta spettgluggsraden synes vit- eller gulvarm, så börja dragningarna. Westman förordade att härvid trenne arbetare skulle hjälpa varandra på så sätt, alt en går fore och rakar ut så mycket malm ur en utdragsglugg, som skall vid dragningen tagas och söker med kroken eller om så behöves med spett få ned ersättningsmalm uppifrån innanför bördjärnet. När en utdragsglugg så blivit klar, så kommer 2 spettare, vilka i var gasglugg på ömse sidor om uttagsgluggen med spetten nedstöta malm i det uppkomna tomrummet, därvid börjande i gluggarnas »yttre» nedre hörn och slutande i gluggarnas overkant. Skulle då malmen ej rasa efter ifrån och i spettgluggarna får man spetta även i dem. Detta dragningssått användes ännu vid en del bruk, isynnerhet då man rostar hopsintrande och vid väggarna fästande malmer, som äro mycket svåra att få att »rasa efter», och då händer t. o. in. att man först drar ur alla botten-