220
JÄRNETS METALLUKGI
luckor och sedan går runt med spettningen. Under det tre på delta sätt äro sysselsatta med dragning och spettning håller en fjärde man på och spelar upp råmalm på rostugnen. Från denna Westmans arbetsfördelning avviker man mångenstades vid våra bruk. Har man svavelrena malmer, som bloll behöva lätt brännas eller blott oxid-rostas, så betjänas även 8-uttagsugnar med blott 3-mansskift, då formalinen — basen — och en man draga och spetta och en man spelar. Om den slagna malmen ligger på något avstånd från ugnen hånder ock, att inre arbetet besörjes av en man och att två fylla hunden och spela. Vid två rostugnar i gång och med lättbrända malmer har man vid t. ex. ett bruk 4 man som tillsammans sköta båda rostugnarna inedan malmslagarna få både slå och spela upp malmen. Sättet tyck-tes dock mindre gott, ty ingenjören klagade över, att isynnerhet om nätterna slagarna smögo sig till all ordna sitt arbete så, att de spelade upp malm for Hera dragningar på en gång, och som de då ej hade klart för sig rätta hundtalet bände, att de fyllde på så mycket, att täckluckan ej gled tillbaka, båda orsakerna givande ojämnt rostad malm.
Vanligast iir, att man drager varannan tinime och drager mindre eller mera malm per gång, allt efter som malmen är mer eller mindre »hårdrostad». Men vid några rostugnar rättar man i stallet även vid normal gång drågningstideh efter malmens svårrostlighet och drager jänint varje gång lika mycket malm. Såsom exempel på huru ofta som drages kan anforas anteckningarna från 13 bruk under resorna 1908, 1909 och 1910: Vid 8 bruk gjordes dragningarna varannan timme, vid 3 bruk var tredje och vid 2 bruk varje timme.
Vid etl bruk, dar man drager var tredje tinime, tages 3 å 4 kårror per glugg och gång, dar man drager varannan timme är 2 fulla kärror normala dragningen. Kärrorna rymma från 200 till 250 kg malm och böra vara forsedda med 2 hjul så placerade, att de men ej arbetarens armar uppbära malmlasten. Sådana kärror börjar man allt mera overgå till. »Stoppfläns» vid golvet och »slagstång» på en meters höjd därovan hindra vid malmbåsen kärrorna gå med ned. Vanligen äro rostugnarna emellertid byggda, så att utdragsgluggarna sitta för nära golvet för all forståndigt konstruerade malmkärror skola kunna användas.
Vi hava fprut påvisat rostningens åndamål, nu vilja vi se till, huru Westmanska rostugnen skall skötas, på det man må erhålla de önskade resultater). Därvid är att ihågkomma, att vi dels med rost-ningsbältet i denna ugn mena den höjd och »djup» (det senare taget i horisontal riktning från muren inåt) där den avsedda rostningshettan råder, dels tala om »högt rostningsbälte», som erhålles, om man ställer så, att rostningshelta råder allt ifrån gasgluggarna upp forbi spett-gluggsraderna utan att malmen sintrar, och »lågt men djupt rostnings-