JÄRNETS HISTORIA
9
. fl. redskap, att del dels jämfört med den lysande kopparen och bronsen foga lovpnsades av skalderna, dels ej vid stormäns beerav-Hngar, som alltid försiggingo under pomp och ståt, befanns vårdigt att fa medfolja i graven, varför järnfynden i heroernas gravar i Mykene kså vant ytterst fa. Vid berget Ida i Mindre Asien bodde daktylerna oeh pa Cypern andra fenicier, från vilka grekerna ännu långi fram i histonska tiden fyllde sitt järnbehov. Dock gör från de övriga grekerna ■' :i\ deras stammar, nämligen lakedemonierna undantag ty delta p.1'''1,,°1'11 Praktiska folk bedrev sedan urminnes tid en om ock lilen järntillverkning och fahricerade även stål, ehuru detla stadse forblev < samre beskaffenhet än det asiatiska. Under grekernas storhetstid v pie de ovriga grekerna skytiska slavar, som voro kunniga i järn-den^rrT’’ °Ch Vilka tVUng° alt arbeta j Sina berSverk “"der Jen forfarhgaste misshandel något folks slavar varit underkastade Z, ‘ *venledes visar huru i grund föraktad järntillverkningen var hos uetta lattsinniga folk.
och italienarna. Angående dessa påstår Beck alt sorgslullt utforda gravundersökningar på senare tider visat, det ‘ æns unnvånare (ligurer och umbrer, tillhörande den germanska kstarnmen) vom bekanta med järnets bruk redan innan etruskerna rovrade herraväldet over dem, och att då man vet, att redan under i egyptiske konungen Menephta etruskerna härskade i Italien, måste edes Jårnhanteringen dar vara over 3200 år gainmal. Etruskerna drevo aven de en mycket betydande järntillverkning grundad • udsakhgen på ön Elbas ofantliga skatter av rikaste, renaste järn-] ‘ Vllken verkh8 gmvbrytning tidigare än i något annat europeiskt ands jarnmalmsfyndigheter blivit driven. Vid gruvorna på Elba, där rä . nU‘Sle spara Pa de små skogstillgångarna, nedsmältes malmen i ” lardar endast till svampartade järnklumpar, vilka därefter över-h,lv tlH sk°8rikare trakter, delvis till italienska kusten, men Senn" Si| < lgaSt 1,11 Korsika’ vilken ö elbaborna för delta åndamål h‘ir i.'”. k'.lg annekterade> och här valides samt utsmiddes från särskilda stäneJ |:Un,Tl 1111 tata stycken> i båda ändar utdragna till smala laft? Se '8' pL HI’ Så forniade för att handsmederna sedan skulle nare kunna hantera dem.
de >^1 ,gamla ronjarna buro till tecken av sin tapperhet alltid, så fort den ,' "i.' ° mannaåIdern> På sin högra hånds finger en järnring, och järii ?°nunS så väl som slav, och likaså var brudens vigselring av i bör?lket V1Sar’ att della kl’afti§a folk 11011 saSda metall i ära. Redan det hf.1] aV Sm historia använde de järnvapen, vilket framgår av att var Ji*‘ aste Vljlkoret, den segrande Porsenna pålade dem år 507 f. K., med ,1 ■ ° endast 1111 åkerbruksredskap fingo använda järn. Alt börja finnas *e'° d°Ck Ingen egen järntillverkning, ty i Roms närhet berrav«iL18a-■’ärnmalmlager’ men när de sedan seSr;,nde utbredde sitt a < e över den då kända världen, bemödade de sig om att