JÄRNMALMERNA OCH BESKICKNINGSMEDLEN
229
Lion falt bindande förmäga. Ju rikare sligen är, desto högre temperatur tål och behöver den i regel für att man skall få fasta briketter, ehuru en del undantag finnas från denna regel t. ex. Gällivare-sligen, som trots sin järnhalt, 69—70 %, vid Carlsvik ger som ovan sagts med masugnsgas nog fasta briketter. Detta anser han bero på att sagda slig beretts av en grovkristallinisk malm, vårs kristaller vid krossningen splittrats i skarpa flisor och korn, som genom sin form få en mycket stark bindkraft. Är sligen 60 62 ^:ig skall en rostningstemperatur av 1350° ge fasta briketter, vid 65—69 % järnhalt åter behöves 1400°. Temperaturskillnaden mellan ugnens ovre och undre lager har A. .1. uppmätt till 50°.
Briketternas avsvavling: Vi hava redan förut påpekat, alt om ej svavlet forekommer uteslutande som magnetkis, så inträffar redan vid den magnetiska anrikningen en svavelrening, vilken sedan ökas i rostugnen. Över denna Gröndalska ugnens svavelrenande formåga hava flere omfattande undersökningar gjorts, först av F. G. Strids-berg och sedan även av ingenjörerna vid de verk, som äga sådana ugnar, samt har häröver vid bergskoleresorna lamnats intressanta meddelanden, av vilka en del här nedan meddelas. Hänvisande liil vad nedan skrives om oxidationsgraden, intages densamma på en gång med svavelreningen här:
F. G. Stridsberg visade redan 1904 (J. K. A. sid. 457) genom undersökningar av briketter vid Bredsjö, att svavelhalten i briketternas yta var högre än i deras kärna, och att detta berodde på, att järnoxiden i nårvaro av svavelsyrlighet och fritt syre ger upphov till svavelsyre-bildning. Hindras kan for övrigt ej, att svavelsyrlighet kvarstannar i briketternas porer hela ugnen igenom, och detta samfällt gjorde, alt man kom på den idén att med vatten behandla de färdigbrända ännu beta briketterna. Så t. ex. försökte man att med en kraftig vattenstråle bespruta de nyss uttagna briketterna, medan de ännu stodo kvar på vagnarna, och ernådde härigenom nog ytterligare svavelrening, men och som lerade upp dem. kärnan,
vagnsplanen förstördes for snabbt av den häftiga avkylningen man övergick då till att nedraka briketterna å ett metallband, nedförde dem under vattenytan i en ho och dårpå åter transpor-Svavelhalten var härefter ungefår lika i ytan som i såvida malmen ej var kalkig. Om den åter håller kalk, som køn med svavelsyran bilda gips, går det naturligtvis ej att med vatten borttvätta denna, men kan man då, såsom A. Johansson anför, genom att före briketteringen blanda den kalkiga malmen med lagom portion kvartsig, i alla fall åstadkomma svavelrening om tillräckligt hög rost-ningshetta användes. Vid 1350 a 1400° uldriver då kiselsyran svavelsyran och briketterna bli härigenom både svavelfriare och starkare. Vid flere verk har man funnit, att sligens kornstorlek spelar en viss