JÄRNMALMERNA OCH BESKICKN1NGSMEDLEN
14
O»
IV. Peterssons metod går ut på att först rosta järnmalmspulvret så, att det svavelrenas och fullständigt uppoxideras, dårpå slå det i brikettfonn samt sedan giva dessa briketter tillräcklig styrka genom att ytreducera dem. I kombination med G O. Peterssons rostugn och E- Sieurins reduktionsmetod, skulle metoden kanske kunna på vissa platser bliva ekonomiskt möjlig, alldenstund den skulle medföra en avsevärd vinst vid malmens nedkrossning, genom att denna ej skulle behöva drivas så långt vid malmer med ej för fint fördelad bergart.
Rudolf & Landins metod gick ut på att efter malmpulvrets rostande Wanda det med slaggbildande medel, kol- eller torvpulver och ett oindeämne, av blandningen i maskin slå briketter, upphetta dessa briketter i rör eller retortrar c:å 4 timmar under tillvaratagande av tjära och andra kondenserbara gaser, och härefter i en Wellmanugn smälta dem till järn och stål av den sammansättning, man önskade. Metoden var dock ej ekonomiskt utförbar i praktiken.
6. Enbart rostning och sammansintring.
G. O. Peterssons rostugn och rostningsinetod (se pi. XXIV). Denna
ugn som, då detta skrives, blivil utförd utom vid Dals bruk i Finland, där den första byggdes, även vid Långbanshyttan och Karmansbo hytta i Köping, läntlnar, om den skötes med tiliräckligt hög temperatur,
■Wmpulvret i välrostade sammansintrade rusor, och intages härnedan (’■ Ekmans beskrivning över densamma från »Blad för Berghand-leringens vänner» årg. 1909.
»Ugnen är utförd i fullständig överensstämmelse med de ritningar, s°ni för en ugn av denna storlek utfördes av den sedan sorgligt om-onine uppfinnaren, överingenjören G. O. Petterson vid Dals Bruk i •''inland.
’En liknande ugn, ehuru av mindre storlek, konstrueredes och llPpfördes av honom vid Dals Bruk år 1905, och finnes beskriven i ^kontorets Annaler för samma år. Där forekommer också ritning, ^skrivning och redogörelse för arbetssättet å den större ugnstyp, '’lken im är uppförd vid Långbanshyttan. Ur denna ingenjör Pettersons 'J'handling tilläter jag mig med hänvisning lili pi. XXIV flg. 4 anföra 101,jaiide.
»Då rostgodset utgör så att saga en del av ugnen eller med andra i i samtliga rostningsrum, framställes i age malmen intager, sedan ugnen blivit fylld. Den malm, ar betecknad med punkter, bliver under hela tiden kvarliggande
bildar väggar och botten 4 det L som ■
ugnen och bildar vad man kaliar rostugnskäglor, då däremot mal-ka'1 betecknad med -f- under rostningens gång nedkrokas så att den () .n Inedfölja den malm, som betecknas med 0. Malmen betecknad mnehar det läge i ugnen, att den, så länge den är i pulverform och rm, av sig själv nedfaller från valv till valv, om man borttager rost-•an uttagsöppningen. Sedan hettan i rostrummen drivits så