236
JÄRNETS METALLURGI
högt, att malmen sintrar till rusor, mäste man givetvis genom krok-ning underlätta malmens nedfallandß, men är detta en jämförelsevis lätt sak, emedan malmen valv från valv undermineras vid dragning av malm ur ugnen.
»Gasens, luftens och förbränningsprodukternas gång genom ugnen är följande (se pi. XXIV):
»Efter att hava inkommit genom rörel A i förvärmaren B, avledes gasen dårifrån medelsl roret C till antändningsrummet D. Behövlig luft inkommer genom det uppvärmda röret E, passerar sedan under valvet F i beröring med den färdigbrända, heta malmen och inkommer i rummel D genom kanalsystemet L. I kanalen L finnes ett spjäll för reglering av lufttilloppet. Från rummet D ledas förbrännings produkterna under valvet G till ugnens andra ände, dår de i våndkanalen N foras snett uppåt under valvet H och sedan på samma sätt under valven I och K Lill skorstenen.
»Genom den vid Långbanshyttan vunna erfarenheten visar sig, att varmapparaten B för gas saklöst kan undvaras, enär den snarare gjorde skada än gagn, medan skorstensgaserna ulgå mycket kalia.
»Ugnen vid Långbanshyttan är byggd för en kapacitet av 10 tons pr dygn, eller c:a 2800 tons pr år. Som bränsle användes endast masugnsgas. Tre man pr skift ombesörja allt arbete vid såval en 6-uttags Westmans rostugn som Pettersons-ugnen. Innan den sist-nämnda uppfördes, erfordrades för rostningen två man pr skrift, således en man mindre. Kostnaden för rostningen i Pettersons-ugnen har hittilis inskränkt sig till mellan 75 öre och kr. 1,5 o pr ton slig, beroende på huru mycket slig som rostats. Denna har varierat mellan 12 ton per dygn, eller omkring hälften av beskickningen, och 3 ton, eller foga mer än en tiondel därav, beroende på ägarnas malmdispositioner. I kalkylerna beräknas kostnaden till 1,2 5 kr. per ton slig, vilket visal sig tillräckligt. Bränsle och underhållskostnader hava hittilis icke kommit i fråga, enär — beträffande det förstnämnda — annan användning för masugnsgasen ej finnes, och — beträffande det senare — ugnen från början byggis så solitt och konstruktionen så väl förhindrar uppkomsten av slitning på murar och valv att reparationer knappast synas behöva komma i fråga annat än i rätt avlägsen och nu ej skönjbar framtid. Ugnen drogs på vid midsommartiden 1908 och har sedan allt jämt varit i gång, undantagandes 4 veckor, som hyttan var dämd på grund av kolbrist, samt en vecka, som gick åt vid borttagandet av den förut nämnda varmapparaten för gas. Produkten utgöres av sintrade rusor och delvis sintrat pulver, och är praktiskt taget blodstensmalm. Vid uppsättning på masugnen gör detta pulver ingen olägenhet. Sotning forekommer ej mera med än utan brand slig.
»Då det icke galler att bortrosta svavel, är det därför icke nödvän-digt att driva sintringen längre, än att man erhåller c:a 50 % pulver