!
*
JARNMALMERNA OCH BESKICKNINGSMEDLEN
So
Schumachers, dar man fuktar massan före sammanpressandet med Vs—1 % klormagnesium eller klorkalcium;
Dahls, dar man tillblandar 6 :i 8 % kalkhydrat, med stundom 1 % finmald masugnsslagg till;
Trainers, som briketterar med stenkolsbeck;
Scoriametoden, där 8 ä 10% släckt masugnsslagg lillsätles med eller utan 4 å 41/a % kalkhydrat.
Franke forordar kraftigt Schumachers sätt, Venator senare* åter Dahis.
2:o Malmbriketteringsförfaranden:
Ilsede Hüttes, där lerhaltiga bruna hematiter blandas med vals-sinner, järnrikt mjöl av thomasslagg, purple ore etc. och utan andra bindemedel hart pressas;
Georg-Marienhüttes där kalkhydrat, purple ore och gaslednings-mull briketteras;
Königshüttes, där blandningar av sistnämnda mull blandas med Gällivareslig, kvartsmjöl och kalkhydrat;
Friedenshüttes: 3% kalkhydratmjöl med purple ore och konver-terutkok;
Dresslers sintringsförfarande vid Siegener-Rostspat. Sättel hemlig-liål les.
Ilsedes sätt skall vara billigast av dessa.
3:o Malmagglomeiing: Fernis ovannämnda.
4:o Gjutjärns- och stålspånavfallsbrikettering:
Ronays förfarande med stärkt hydrauliskt tryck. Trycket växer så småningom upp till 1200 å 2000 atm. eller mera.
Detta sista sätt är använt med fördel på flera ställen för vissa slag av fuklig malmmull (med c:a 12 % H2O).
Såsom brikettbindemedel äro även försökta: melass med eller utan kiselgur och karnalit, glansbrunkol, stärkelse, sulfitlutkoncentrat, harts. med soda (Edisons), trätjära och kalk, blålera m. II.
Försök pågå, då detta skrives, med ett hartsrikt ämne, som efter en av E. Rinman uppfunnen metod beredes ur avfallsluten från trä-•nasselhbriker.
d Enbart rostning. Så som vi under »Masugnsskölseln» skola se, finnes det flera anledningar att förmoda, att man genom lämpligare konstruktion på våra masugnar skall kunna komma därhän, att man utan olägenhel skall kunna använda malmpulver och slig utan att behöva kosta på dem brikettering, och slipper man då alldeles ifrån tiven alt ros ta svavelrena blodstenssliger, samt torde då även visa sig, att det ej heller lönar arbetet att rosta ferrosilikatfria och svavelrena svartmalmssliger. De svavelhaltiga mullmalmerna åter kommer man 'ål att rosta såvål vid träkolstackjärnsberedning som kanske även i
* S. u. E. 1910, sid. 1340.