IV. Järnets utbringande ur malmen
Om också en tid funnits, då ett par andra metaller — kopparn och tennet — betydde mycket för mänskligheten och civilisationen, och metallen järn då var ett okänt begrepp, så står dock fastslaget s»m en oemotsäglig sanning, dels att det mänskliga livet i alla tider skulle rört sig trögt och armt utan denna metall, dels att vi till god del hava järnets rikliga forekomst på vår jord att tacka, att vi intaga den bildningsgrad, vi kommit till, den verksamhetsformåga, vi äga.
Utan ständigt förnyad tillgång till ökade kvantiteter av det, vore vår teknik lamslagen och med den även civilisationen, hänvisade som de vore till att med aluminium och kanske någon annan metall till hjälp fortsätta i snigelgång den våg, som hittilis befarits i ständigt ökad iltågsfart.
Nu går vår teknik framåt utan att behöva tänka på frågan: huru tå nog med järn, knappast en gång på frågan: huru skola vi kunna få nog billigt järn, men kanske komma snart nog de dagar, då tek-nikens män få tungsint grubbla över båda dessa frågor, avundande oss, som med trygga sinnen bröto och kanske för lättsinnigt bröto jordens basta skatt ur bergens dj up.
Och kanske kommer den dag, då Sveriges inbyggare skola se tillbaka på denna — järnets storhetstid — med motsatta känslor för oss, än dem vi känna för våra fäder, männen från Gustavers och Karlars tidevarv, och tycka, att vi såide vår och deras förstfödslorätt Sveriges härliga malmrikedomar för en fattig usel grynvälling.
An gäller Eddans ord:
»Ett jag oet som aldrig dör: domen över dödan man.»
Svensk, smid själv järnet från din malm!
Järnets betydelse för tekniken belyses gott av nedanstående ta-’eller LII och LIII upptagande tillverkningssiffrorna för de viktigaste