242
JÄRNETS METALLURGI
Tab«
1900 1901 1902 1903
Stenkol, niedeltal Tackjärn ton4) . . Bly » . . Koppar » . . Zink > . . Tenn » . . Nickel » . . Aluminium, ton Kvicksilver » . . Silver » . . Guld, kg Platina kg ton ... 779203500 41160101 871300 499200 1 478500 80300 7600 7300 1 3300 5613 393420 ; 9 771232500 41282001 867700 534800 507400 89200 8900 7500 3100 5464 396530 9 804844200 44847068 891100 553300 545300 91300 8700 7800 4100 5783 454190 9 87965550^ 470190!’ 895^ 5913° 5716^ 965°( 991»' 820( 360* 564’ 50092» 9
') U. S. Geological oavsett vad brytningsär omräknade i short tons Survey, dock med iakttagande av att uppgifterna frän de olika de hava. 2) Mexikos och Hollands uppgifter för 1907 ej ännu after uppgifter i S. u. E. 4) Sveriges officiella Statistik. 6) The j
metallerna och stenkol under åren 1900—1910 och för 1908 års produktion für de enskilda länderna, av vilken senare tabeli framgår, all Storbritannien, Förenta Staterna, Tyskland, Frankrike, Österrike, Belgien och Italien tillverka mera järn, än som motsvarar vart och etl lands inalmbrytning, Sverige, Spanien, Ryssland och Ungarn tvärt-om. De två sistnämnda slösa dock ej så synnerligen mycket med sina tillgångar, ulan är del egentligen Sverige och Spanien, soni äro de två öppna fickorna, i vilka alla kunna gripa efter önskan och behag.
1. Äldre s. k. direkta metoder.
Om de gamlas sätt att tillverka smidbart järn direkt ur mahn är i kapitlet om Järnets historia en kort redogörelse lämnad, och ansluter sig till deras härdsmidesmetoder ganska nära en del in i senare tider även nytljade framställningssätt såsom t. ex.:
Katalansmidet,* vilket utövades i Spanska Pyreneerna. Malmen, som i della smide användes, bestod av yttersl lättreducerade och täm ligen järnrika bruna hematiter, vilka nedsmältes i en 2,4 X 3 m vid och 0,8 4 m djup härd, som till hälften ingrävts i en i smedjans ena hörn befintlig sandkulle. Malmen bokades först under en hammare, sållades darpå, fuktades, östes i en hög vid härden, varefter i den efter foregående smälta väl rengjorda härden nedlades underst kol och överblivna smäfärskor och därpä ända upp emot forman små lövträds-
Se Tidskrift för svenska Bergshanteringen 1844, sid. 150.