JÄRNETS METALLURGI
24C> järnsvampkornen först nedmakades i förvärmningsruinmet och sedan hopvälldes i hopbollningsi ummet. Av 60 %-ig järnmalmsslig erhölls 50 % järn med en kolåtgång av 250 kg. stenkol per 100 kg. slig.
Chenots process* Denna, som redan 1867 försöktes i Amerika, vann dar all börja med rätt stor utbredning och försöktes även i Frankrike. Uppfmnaren bedrev i sistnämnda landet processen på del sättet, att han först medelst elektromagneter anrikade sina malmer -hematiterna — sedan han gjort dem »magneliska» genom all rosta dem tillsammans med kolpulver. Del anrikade malmpulvret uppsattes, blandat med reduktionskol, i en reduktionsugns mufflar eller retorter, vilka medelst stenkolsgas ulvändigt upphettades, och da reduktionen fullbordats, nedskaffades den bildade järnsvampen i slutna avkylnings-rum, från vilka den kallnad uttogs, sammanpackades och därpä om-smältes. Amerikanarna använde i stallet schaklugnar med flyttbara ställen, som drevos med bläster, men för myckel järn gick då islaggen.
Ellershausens metod** tillgick sålunda, all i en mängd på en ringformad vändskiva placerade kokiller göts under skivans lång-samma kringvridande dels en tunn men bred järnsträle, dels en honom mötande tunn och bred malmpulversträng. I varje kokill göts blott etl 10 mm tjockt lager åt gången, då nästa kokill kom frain under rännorna och så undan för undan, tilis alla kokiller fyllts av tunna glödande lager. De så bildade smältorna sattes sedan in i dragflam-ugnar, diir de fingo slutfärska titan alt smälta, varpå de i en vanlig puddelugn hopbollades under tillsättning av tackjärn. I någol modi-lierad form användas sådana rnalmtackjärnssrnältor som ramaterial i Fagersta martinugnar.
Brolings-La ngs process. Broling visade redan i början av 1800-talet att man i degel av en blandning. bestående av kolstybb och rik järnmalm, kunde framställa stål, men han kunde den tiden ej få deglar, som stodo ut med den erforderliga höga temperaturen. 187(5 upptogs hans idé emellertid av Lang, som i bättre deglar i regenerativa smältugnar tämligen ekonomiskt lyckades bereda stål.
Kazetls metod. Nästan samtidigt med Lang tog Kazells patent på att smälta rikaste järnmalm i martinugn och reducera denna malm till kolfritt järn genom all i badet inblåsa koloxid, men metoden var naturligtvis praktiskt outförbar både för ugnsmaterialens skull och för att ugnslågan lika raskt oxiderade, som koloxiden reducerade badet.
Siemens ni elod*** åter gick ut på att i en regenerativ ugn med roterande tunnformat ugnsrum inkasta malm- och kolstycken och av dem få »puddelbollar», vilka uppfinnaren, då de visade sig innehålla
* Se J. K. A. 1860, sid. 93, och 1870, sid. 10.
** Se J. K. A. 1870, sid. 4.
*** Se J. K. A. 1873, sid. 198, 367 och 413; 1874, sid. 288 och 408; 1876, sid. 24;
och 1877, sid. 212.