■250
JÄRNETS METALLURGI
den ena bergsmansdelen efter den andra och voro nog så måna om, att domkapitlen och klostren skulle draga största möjliga reveny så väl av kyrkans egna hyttor som i form av tionde från de frie bergs-männens. Och vad var då naturligare än att de höga prelaterna för den skull ålade de till de utländska högskolorna och klostren dra-gande djeknarna och munkarna all se till, vad nytt och gott även i bergs- såval som i trädgärdsväg var att eftertaga Iran utlandet. Kölns berömda biskopliga högskola besöktes av många svenske andlige. Dels låg den ju i Rheingebietet, dels kunde man till den laga vågen från Lübeck såval över Harz som Siegen och sammanstaller man allt delta, forefaller del ej otroligt, att R. Åkerman har rätt i siti påstående, att vi i medio av 1400-talet började få masugnar. Han stöder sig härvid på ett i C. G. Styffes »Unionstiden» sid. 226 omnämnt gåvobrev utfärdat 1461 av väpnaren Karl Knutson till Riseberga kloster, vari denne skänker »af sitt laderne Amoqvarns hyttbro en attandhæ deel i skogh och i Masungh». Vid Skyllbergs bruk i Ler-backs bergslag, Närike, förmodar man att denna Amoqvarns hytta är densamma, som den för långliga tider sedan nedlagda ännu i ruin synliga Svarthyttan, vilken faktiskt förr tillhört Riseberga kloster.
Ehuru man med füll visshet ej vet, när den forstå masugnen d. v. s. en hytta avsedd uteslulande för tackjärns framställning bygg-des i Sverige, är do<'k visst, att ända till Gustav Wasas tid järn-tillverkningen i landel huvudsakligast gåil ut på osmundsmide direkt av malm och att dessa osmundstycken om 1 skålpunds vikt skeppades till Tyskland och huvudsakligast lili Danzig, diir de omsmedos till stångjarn, av vilket sedan svenskarna mot dryg betalning återkopte sitt behov. På samma gang kung Gastav helt enkelt förbjöd ut-skeppandet av järn i osmundform för att tvinga de svenske bergs-männen att själva förädla sin råvara lili stångjarn, införskrev han för att möjliggöra overgangen en mängd smeder från Danzig, vilka med tacksamhet åtlydde kallelsen, emedan de genom det svenska utförsel-förbudet blivit utan arbete. Men ett än kraftigare steg til] den svenska järnhanteringens förbättrande tog han, då han år 1540 bestämde, att bergsmännen hädanefter skulle betala sin kronotionde i tackjärn i stället för i osmund, ty härigenom tvingade han dem att bygga masugnar, men lät han, för all ej åstadkomma en plötslig stor minsk-ning i bergsbruket, tilise, att inga andra tvungos till masugns- och tyskhärdsbyggnader, än de som kunde bära kostnaderna, medan de andra fingo ännu en tid framåt forlsätta med sitt osmundsmide. Tyskar införskrevos ock för masugnsanläggningarna och för inlärandet av det med detsamma förbundna färsksmidet, i Sverige sedan »tysksmide» benämnt.
Den äldsta avbildning av en masugn, som Beck haft kännedom om, synes av pi. XXV fig. 1,* framställande genomskärningen av en
* Ur Philosophical Transactions of the Royal Society, 1677—1678.