JÄRNETS UTBRINGANDE UR MALMEN
251
dylik ugn belügen i Forrest of Dean, vilken ugns trånga med skorsten försedda uppsättningsmäl och äggformiga gestalt visa en betydande försämring av de gamla smältugnarnas form.
En något äldre ritning å svensk »masugn» finnes dock i en hand-skriven berättelse* om Nora och Linde bergslager från år 1673, vilken ritning avbildats å pi. XXV fig. 2, och till vilken fogats föl-jande förteckning å de på ritningen upptagna ungsdelarnas namn.
a pipan, b ställrummet, c ställhällen, d grundmuren, e pipmuren av gråsten, f fyllningen av sand och mo inellan pipmuren och lim-bringen g timbringen av trävirke, h formhålet, i—k ställhandet eller svalget, / en bro ifrån marken.
Och i denna berättelse framhålles förtjänsterna hos de cirkelrunda schakten framför de fyrkantigas.
Ritningarnas skala visar, att dessa masugnars höjd var knappt 3 m och således för sin tid ganska små, ly i andra delar av Sverige såsom i Dannemora, Finsponga iän och kring Taberg i Småland hade de av Gustav Vasa och senare av de Geer inkallade vallonerna då redan byggi 3,6 a 4,2 ni. höga dylika pipor — troligtvis av uppåt något samman-dragen form. De äldsta svenska inasugnarna, liknande den ovan-nämnda, fortlevde dock länge under namn av blästror i flera bergslager.
61 år senare visar Swedenborg i sin Le Ferro, i en ritning, som avbildas å pi. XXVI alt de svenska inasugnarna utvecklats ofantligt, och då voro i konstruktion långt fore alla utländska. Planschen visar dels en färdigmurad masugnspipa av 5,4 m höjd, dels den stege, efter vilken den uppmurades, och avenså konstruktionen av blåsverkel träbälgen. I beskrivningen säger Swedenborg, att ungefår 50 å 100 år förut svenskarna liksom då tyskarna haft tyrkantiga ungsschakt, »vilket dock är ofördelaktigt, eniedan processen förlöper bättre och naturligare i pipor med cirkelrund genomskärning».
20 a 30 år „senare byggde C. Rinman sina masugnar, efter vad han själv skriver* ** 14 å 15 alnar (8,4—9 m) höga, vilket ävenledes åter visar en betydande utveckling. H;y$> masugnspipor hade för övrigt cirka 1,5 in diam. i uppsattningsmålet, från 1,6—2,2 5 m diam. i buken och 0,4 5 m diam. i ställbotten, medan formans höjd över bolten var vid torrstenar 0,3 8 ni, vid kvickstenar något lagre och vid rödbräckta malmer 0,3 6 in, utom vid masugnar, som byggdes för kanongjutningar, där forman lades 0,6 ni över ställbotten. 1 alla masugnar, gående för smidesjärn, hölls maljnningen hög och gangen så härdsatt, all blåsigt helvitl tackjärn erhölls, men vid styckebruken blåstes åter ständigt med krav, »vilket.» sager Rinman, »på långi når ej är så lönande».
* Oin Jern Ugnar och Masugns Byggningar Anno 1673. Avskrift av berättelsen och kopia av ritningen båda utförda år 1776 efter det i Bergs Collegium då befintliga originale! finnes i redaktorens forvar.
** Om Grundema till Masmästare Konsten af C. Rinman. Håndskrift förvarad hos red.