JÄRNETS UTBKINGANDE UR MALMEN
253-
så ett tryck på sin undergrund av över 25 ton per in2. När man så lager byggnadens i forhållande lill grundytans diameter relativt stora höjd i betraktande (höjd . diam = 4 : 1), så inses lätt att den minsta svaghet i någon del av grunden kan bliva av ödesdiger verkan. Bäst är berggrund, men även den hör vara ej sprickfylld och ej donlägig med släppor och skölar. Pinnmo vilande direkt på horisontal berggrund är utmärkt, ligger åter mellan densamma och berggrunden vattensjukt skikt t. ex. blålera, så är den föga tillförlitlig och ligger den på lutande häll är bäst gå ned till denna och i den spränga hylla för anläggningen. Så maste i början av 1880-talet eil masugnsbygge avbrytas tilis hyllsprängning skett och grunden dessutom förankrats, därför att heia pinnmoskiktet började glida utför den undervarande ned mot en sjö lutande berghällen. Vid ett annat av våra senare masugnsbyggen, där man Irodde sig ha mycket pålitlig grund (fast, stenfylld havsstrand), började de färdigbyggda hyttebyggnaderna sakta sjunka, tryckande den kringliggande marken i höjden, och måste man där belasta denna för att rädda anläggningen. Vid en tredje masugnsanläggning anordnade entreprenøren på så sält masugnens undergrund, att han i kärrkanten, där anläggningen skulle bli, sprängde en hylla i ett sakta stupande berg, men som hyllans area ej forslog pålade han dessutom utanför henne och byggde så själva pipan på hyllan men hyttan dels på det sprängda planet, dels på pålvirkel. Under tidernas lopp har det sistnämnda avsevärt glidit och med del hyttbyggnaden, som i sin tur sneddragit masugnspipan som nu lutar betänkligt. Bäst är som sagt att för hyttbyggnaden genom spräng-ning avjämna berggrund och på detla plan uppföra anläggningen så som skett vid Karmansbo m. fl. masugnsbyggen.
Lutande terräng i övrigt anses åter ingalun^a skadlig utan fore drages tvärtom av många för järnverksanläggning, emedan dylik terräng’i Hera fall kan underlätta transporterna av de stora gods-massor, man dagligen har att förflytta i ett järnverk. Så får man höra framhållas s. s. idealiska i terränghänseende t. ex. elt järnverk, där järnbanans spår utan stigning inkommer under taket i kolhusen och på hockarna över malmtorget. Detta senare ligger så högt all malmen utan att hissas inkommer lill rostugnarnas istjälpningsluckor. Dessa ugnars rostbås’golvplan ligger strax över krossen, denna i jämn-höjd med masugnskransen, hyttegolvet åter så pass myckét över bessemerugnarnas mynningar, att tackjärnet kan nedhällas i dem utan uppkranande, och bessemergötena utan att lyftas gå in i vals-verkets vällugnar. Endast det färdiga stångjarnet behöver uppspelas till järnvägens nivå. För att en sådan anordning skal! kunna vara möjlig, erfordras emellertid en nivåskillnad av minst 50 m.
Skål alt hågkomma är, att det är mångfaldigt större godsvikt som fores ned igenom ett sådant verk, än stålstangerna viiga. Utför gå