JÄRNETS METALLURG!
2Ö6
Vi overgå nu till beskrivandet av masugnens overstå delar, vilka dock vanligen äro iordningsställda in nan stället fullbordas, om de ock såsom vid slutna uppsättningsmäl ej pålaggas på pipkrönet förr än stället är füllt iordningrammat eller färdigmurat, på det de ej under arbetet ined delta skola verka hindrande.
d. Uppsåttnin gsmål, gasuttag och gasledningar.
Då skotten Macintosh påvisat, att hans landsman James Beaumont Neilsons idé patenterad 1828 att förvärma hlästern verkade bränslebesparande även vid masugnar, byggdes snart varmapparater vid hyttorna i alla länder, men att börja med eldades de med ved eller stenkol. I Sverige foreslog emellertid A. Åkerman redan 1832 att använda kranslågan för delta åndamål (se .1. K. A. 1833 sid. 92) •och detta kom också till utförande både i Sverige och atomlands, trots att det verkade mycket hinderligt för arbetet å kransen att ha varmapparaten placerad mitt över uppsåttningsmålet. Emellertid konstruerade snart Faber du Faur, framstående tysk hytteman, vid Kungl. Württembergska järnverket Wasseralfingen den utmärkta varmapparat, som ännu i något förändrad form användes vid våra svenska masugnar och använde genast vid forstå apparaten av detta slag eld-ning med masugnsgas. Ledebur skriver, att han gjorde denna upp-finning 1837, men redan i 1834 års .Jernkontorets Annaler sid 540 finnes den beskriven och å pi. 34 avbildad. Han utlog då gasen genom ett breit fyrkantigt hål strax under kranshällarna och ledde den genom ett plåtror till den tätt vid dessas kant placerade apparaten. De svenska brukspatronerna följde genast exemplet och snart även bergsmännen. Direktor N. Starbäck vid Jernkontoret kom så 1840 med forslag att även använda masugnsgasen för järnmalmernas rostande, och fick man då i piporna anbringa ett gasuttag till, som Starbäck all börja med placerade på 5 fots djup, men sedan nedflyttade ännu en fot. För att få tillräckligt tryck på gasen och därigenom nog med gas började man emellertid snart dels att taga två gasuttag i pipmuren får gasrostugnens del, dels flytta ned dem, så att 1847 sattes de vid Ickholmens masugn 10 fol djupt under kranshällarna och 1848 forordar den framstående hyttemannen professor J. Akerman rent av gasuttagens nedflyttande lili halva piphojden (se .1. K. A. 1848 sid. 26—27), vilket han ansåg masugnsgången ej kunde lida av, men då hans råd flerstädes följdes, kunde man iakttaga, att kolåtgången steg, och att gasens funktion i masugnspipan var av stor vikt. Man nöd-gades då åter börja på att vid nybyggnader lägga roslugnarna på en högre nivå för att få hava gasuttagen i masugnspipan högre upp, tilis Stafsjö styckebruk i början på 1850-talet i sina båda masugnar in-rättade gassamlande cylindrar gjutna av tackjärn och 7 fot djupa, då man bakom dessa kunde taga gasuttagen på 6 fots djup (se .1. K. A.