JÄRNETS UTBRINßANDE UR MALMEN 267
1855 sid. 127). Men ej nog med all Stafsjö nu lick nog med gas både till rostugnar och varmapparater, utan erhöll del sådan mer än tillräckligt även för en 12-hästars ångpanna. Exemplet följdes genast på flera håll, och man försökte ömsom med cylindrar av plåt och ömsom med gjutna. Stafsjö hade dock troligen erhållit idén utifrån, ty redan 1840 eller 1841 hade fransmännen Thomas och Laurens byggt etl sådant uppsattningsmål och 1842 Pfort ett i Tyskland (se Beck, Geschichte des Eisens, band 4, sid. 516). 1855 hittade Darby på all i uppsättningsmälets mitt nedhänga etl plåtror ett par meter djupt ned och genoin delta utlaga gasen, viJket sätt snart fann stor användning i Amerika, men i England hade redan 1850 Parry konstrueret det första slutna uppsåttningsmålet med tratt och kon, som sedan givit upphov till samtliga många andra konstruktioner av slutna sådana, vilka alla lillåta att gasen tillages forst strax under krans-hällarna, sedan den i masugnen gjort all den nytta den kan. Vår så fremstående hytte- och bessemerman R. Åkerman forordade ock efter hemkomsten från en större utländsk studieresa 1868 slutna uppsätt-ningsmåls inforande vid de svenska hyttorna, angivande principerna för deras konstruktion, på det de måtte bliva för våra omtåliga för-hållanden lullt användbara, men fick han vänta på denna fullkom-ligare konstruktion ända till 1884, då R. Charleville praktiskt löste frågan. Då Åkerman skrev sin berättelse, fanns i Amerika ännu intet enda slulet uppsattningsmål och i Tyskland och Frankrike tillslöt man dem blott intermittent med enkla lock, som nedhissades mellan upp-sättningarna. 1870 lämnade Jernkontorets stipendiat G. O. Tundal forslag lili ell uppsåttningsmål med centralt gasror och galleri (se J. K. A. 1871, pi. XII). Det forrå blev ej använt, men väl anordningen med galleri, som redan 1872 fanns i bruk vid Ulfshyttan, där man dessutom insatt en sugfläkt i gasledningen. Galleriet befann sig på 5 fots djup under kranshällarna.
Det äldsta gasuttagningssättet med endast ett par hål i pipmuren (se pi. XXXIII fig. 1) är numera bortlagt, anordningen med galleri och en uti pipmuren anbringad ringlrumma har man ävenledes så gott som frångålt (Leffler nämner i sina »uppgifter om svenska masugnar», J. K. A. 1911, endast en enda pipa med galleri), därför att denna anordning var en svag konstruktion, som tarvade oupphörliga reparationer ise pi. XXXIII fig. 2).
Den gassamlande cylindern åter har både varit det mest använda gasuttagningssättet och har kunnat hålla sig kvar allmänt använd ända till våra dagar, så att i Lefflers ovannämnda redogörelse finnas upptagna 52 stycken masugnar med sådan. Man har som förut sagts använt sådana förfärdigade vare sig av gjutjärn eller grovplåt, men ock sådana med ovre delen av gjutjärn och den nedre av grovplåt (se pi. XXIX fig. 1). Dels är det mycket svårt att gjuta så långa cylindrar som här behövas utan att godstjockleken måste tagas så