268
JÄRNETS METALLURG!
grov, att den färdiggjutna pjäsen blir för lung och för svårhanterlig, dels råder det i de moderna masugnarna vid nödsatt gång och skarp drillning ofta så pass hög temperatur redan vid 3 m under kranshällarna, att tunt tackjärnsgjute dar vill spricka och slå sig skevt, medförande om cylindern nedtill blir oval att såvål gas- som malm-gången blir ojämn i överpipan. Detta har gjort, att man numera, sedan grovplåtsarbetet blivit billigare än förr, tager cylindrarna ute-slutande av plåt och är det bäst att taga denna av 12 mm.s tjocklek samt förse den utvändigt i nedre ändan med förstärkning av ett på-nitat 50 mm tjockt plattjärn (se pi. XXXIII fig. 3) eller ännu hellre ett 50 ä 75 mm:s vinkeljärn. På sina Ställen har man sparat på järn-arbete, i del att man fastmurat den med en fläns försedda cylindern ett stycke ner under uppsåttningsmålet och sedan fortsatt den murade innerpipan med samma diameter som plåtcylinderns ända upp. Detta sätt är dock ej att rekommendera, ty cylindern bör vid behov, s. s. t. ex. vid nedblåsningarna, kunna utan svårighet hissas upp ur pipan. Därför är det ej heller bra att ens upptill mura fast den, som man gjort vid några masugnar, med flänsen vilande på krönet och med kranshällarna lagda på delta och flänsen (se pi. XXIX), utan bör cylindern hänga fri och ledig från pipan i den på denna plansch ut-ritade sandtätningsrännan. Bästa anordningen är emellertid den, som tillämpats bland annal vid Graversfors hyltor och som visas å pi. XXXIV. Man har dar 200 mm under plåtcylinderns övre ända nitat fast ett U-järn. Detta i sin tur vilar i en sandränna i en ringhäll, vilken dock ej ligger direkt på innermuren utan uppbäres ett stycke ovanför denna av en grovplåtsmantel, som i sin ordning står med ett fast-nitat vinkeljärn på den tre meter under uppsåttningsmålet slutande yttersta pipmuren. De på kransrummets golvhällar vilande kranshällarna äro försedda med en nedåtgående fläns, som håller cylinderns överända i rätt centrumläge.
De svenska slutna uppsåttningsmålen. Såsom R. Åkerman redan i ovannämnda reseberättelse påpekade fordra våra tunga malmer och lätta kol en vida mera noggrann fördelning och bestämd bland-ning över hela uppsåttningsmålet, än vad de utländska uppsättnings-apparaterna kunna åstadkomma, ty i den mån vår beskickning nedsjunker i pipan, vill malmen rasa åt pipans mitt, vilket åter förorsa-kar, all beskickningen där blir tätare och svårare passeras av gaserna, som i alla händelser helst vilja uppstiga utefter murarna. Detta för-hållande ökas dessutom i samma mån som pipan är vidare i buken än i uppsåttningsmålet, och för att kunna få malmen att något så när jämnt fördela sig vid masugnspipans mittersta, vidaste del, får man därför vid uppsättningen i en upptill öppen pipa ej breda ut ett jämnt malmlager över de uppsatta och avjämnade kolen, utan liigga lagret lunt i mitten och tjockt utefter pipmuren, vilket senare kalias att pälägga mursättning. Vid en öppen pipa är det mycket lätt att