bi
ro
JÄRNETS METALLURGI
<iel av gasen bortgår som kranslåga, men ock en viss sotrening, men gömma vi behandlandet av fläktens sotrenande verkan tilis vi genom-gått även koksmasugnens konstruktion, här endast tilläggande, att man vid en del svenska hyttor in fort gasledningar med många tätt sittande mindre sotsäckar (se pi. XL) och vid ett par utländska en annan snarlik anordning (se pi. XXXVII, tig. 2).
Tättor och tättställningar se under varmapparater.
/?. Koksmasugnén.
Enligt J. M. S wank (se Geschichte des Eisens v. L. Beck, band 3, sid. 162) var det en engelsman, Dud Dudley, som var den förste som år 1619 vid Hasco-Bridge i Wales lyckades driva masugnar med koks, ehuru ekonomiska motigheter m. m. gjorde, att han efter några år måste upphöra, varefter först 1735 koksmasugnsdrift i regelmässig gång genomfördes av Abraham Darby i Coalbrookdale i Shropshire. Sedan byggdes den forstå koksmasugnén i Tyskland 1767, i Frank-rike 1782 och i Österrike 1795. I Sverige gjordes de första försöken att sätta upp koks på masugnar 1857 vid Ankarsrum och Finspong. Vid det förra bruket uppsatte man 2 kappar koks på 3 tunnor träkol, men uppgav strax försöket, då man fick rödbräckt järn. Vid Finspong åter räknade man ut, att då en tunna koks vägde 11 lisp., 15 skålp. St. v. och en tunna träkol 3 lisp., 18 skålp. d:o, så kunde man i stallet för sin vanliga 9-tunnesättning med 51,7 lisp. gods taga en bestående av 3 tunnor kol och en tunna koks med 37 lisp. gods. Först blåste man med 20 lisp. myrmalm,
6 » Järna bergmalm
6 » Dålmyra »
5 » Lim,
men till följd av myrmalmens höga manganhalt, fick man då helvitt järn (med Mn = 6,08 %, Al = 0,97 %, Ca = l,37%, Mg = 0,43 %, Si = 4,7 7 %, C = 1,0 4 %, P = 0,8 9 % och S = O,oi %, analysen gjord vid Falu Bergskola anföres för siti egendomliga resultats skull. Se <J. K. A. 1858 sid. 282). När man åter ersatte myrmalmen med Nartorps bergmalm, fick man utmärkt hyttgång och d:o gjutjärn, d. v. s. efter önskan. 1861 beslöto Herrar Fullmäktige i Jernkontoret att vid Stens bruk försöka med koks i masugn för att utröna dess smältnings-formåga, kokstackjärnets tillverkningspris och användbarhet för härd-färskning och puddling. Direktor A. Grill fick Order att utföra försöket. Vid hans ankomst till Sten var masugnen i god gång med sättning av 8,1 o centner malm och 1,6 5 centner lim på 6 tunnor kol, vilka vägde 372 skålp. Först blåstes tackjärn med lika vikter träkol och koks och sedan med enbart koks, under iakttagande av limökning, men som högsta blästertemperaturen var 270°, blevo båda