276
JÄRNETS METALLURGI
och bottenkransen för de masugnspipan uppbärande pelarna av naturlig sien i väl hophuggna stora block, dock ges det i utlandet även exempel på att säväl pelarna som ställbotten vila direkt på betongen
- men i senare fallet muras ställbotten 3 ä 4 ni tjock. Betongkakan lages allt efter masugnens storlek och grundens beskaffenhet 14—18 in i vidd, grunden av naturlig sten i bollen lika vid, som den förra, men får sedan trappa av uppåt, så att den upptill år endast '/» å 1 m vidare än pippelarnas yttercirkel.
b. Koksmasugnens pipmurar.
Förr togos även dessa mycket tjocka men ha sedan avtunnats allt mera, så att det nu gives masugnar. som endast i sin nedersta del åro tegelfodrade, medan overdelen utgöres av en plåtmantel med ytterst obetydlig murverksinfodring.
Dessa masugnar, som efter uppfinnaren benämnas Burgers, finnas bland annal uppforda vid Gelsenkirchen och på några stallen i För-enta Staterna, samt utgöra väl den djärvaste masugnskonstruktion, som hittills utförts. Som typen emellertid nu under 12 års tid visat sig användbar, bör den här omnämnas, även om det ej skulle vara någon utsikt för att dylika masugnar i vårt kalia klimat komma till uppföiande. (Se S. u E. 1900 sid. 678 och 1910 sid. 1783.) Ställe och rasl äro ulförda av kokslegel, men från buken vidtager en sig ända till uppsattningsmålet sträckande mantel av gjutjärnssegment, fast för-bundna med varandra medelst skruvar. Inåt pipan äro dessa segment försedda med flänsar, mellan vilka inmuras blott 50 å 60 mm tjocka legel, så all flänsarna äro obetäckta inåt pipan. Under blåsningen hålles hela mantein avkyld medelst på utsidan nedrinnande vatten. Konstruktionen påstås medföra två givna fördelar: l:o att ugnsschaktet hela blåsningen igenom bibehåller formen och på inget ställe frätes av saltångor eller utdissocierat kol eller ens notes av beskickningen, 2:o att ugnsgången biir den jämnaste möjliga. Om bransleåtgången i forhållande till den tegelmurade masugnens äro dock ej lullt utslagsgivande siffror lämnade, ehuru del påstås alt den ej skal! vara högre.
De vanliga koksmasugnarnas pipmurar dragas aldrig ned ända ned liil ställbotten, utan uppbäras alltid av bördjärn och pelare. Såval gjutna som nitade pelare förekomma och vanligen av lika stort antal som blästerformorna. Likaledes har man gjutjärnspelare av såval rund som dubbel T-järnsfason och av båda slagen antingen en enkel rad betydligt höga eller ock en ovre och en undre rad pelare, åtskilda av bördjärn. Enkla gjutna pelare av ända till 7 å 8,5 ni längd äro ingalunda ovanliga. Vid en nybyggd masugn vid Ekaterinoslaw i Ryssland ha de två våningarnas gjutna T-järnspelare en sammanlagd höjd av 9 m, bördjärnens tjocklek inräknad. Mas-