JÄRNETS UTBRINGANDE UR MALMEN
ytterligare 65000 ton kan användas i stället för träkol. Men 100000 ton koks motsvarar omkring 300000 läster träkol. Den ökning i vår järnproduktion, som, enligt vad jag förut meddelat, är att förvänta på grund av ökad konsumtion inom landet, kan helt enkelt icke komma till stånd, om därför erforderligt tackjärn skall blåsas med träkol. Dess bättre äger man visshet alt det största verket vid sin nu pågående utvidgning ärnar basera produktionsökningen på koks. Likaså inberättas från ett annat stort verk att overgång till koks dår forestår. Länge kan det icke dröja, innan i svenska masugnar 200000 ton koks årligen förbrukas. Tiden är därför utan tvivel även inne att här i landet anlägga koksningsverk för speciel! beredning av en för svenska behov lämpad masugnskoks. Det förtjänar meddelas, att anläggningsplaner för två eller tre dylika verk under senare åren varit utarbetade, vartdera baserat på 100000 tons årlig tiilverkning, fastän de dåliga tiderna vållat uppskov i denna som all annan före-tagsamhet.»
Men det världsrykte svenska träkolsjärnet över hela jorden lor-skaffat sig såsom varande det yppersta som tillverkats och tillverkas, såsom det som har en kvalité, som ingen utländsk tillverkare ens drömmer om, att hans eget skall nå, det ryktet får ej förstöras av det svenska koksjärnet. Så kommer dock att ske, om det senare av mindre samvetsömma personer får exporteras under påstående, att det är träkolsjärn. Ännu har väl detta ej skett, men då detta tryckes talas det om, att med engelskt kapital ett koksjärnverk skall byggas i närheten av Målaren, och att darifrån skall exporteras under namn av svenskt — järn blåst av Norbergsmalm med engelsk koks, och då är tiden inne att i lag stipulera olika stämpling av den svenska träkolsprodukten och den svenska koksprodukten. Ingen missunnar sedan den senare huru stor exportmarknad som helst — men under ärlig flagg!
a. Koksmasugnens grund.
Vad som vid träkolsmasugnen sades om behövligheten av en fast grund, galler i ännu högre grad vid kokshyttorna, ty dels byggas de mycket större, dels väger 1 m3:s pipinnehåll vid dem mycket mera fin vid träkolshyttorna, ty alldenstund 1 m8 koks våger cirka 450 kg, då 1 in8 träkol väger cirka 155 kg och skillnaden i reduktionsvarde ej är synnerligen stor, så får man i samma pipvolym rum med vida Hera lika stora malmsättningar vid koks än vid träkol. Även vid kokshyttor är därför berggrund bäst, men har man ej sådan, pålas vanligen tätt över tillräckligt vid area och på pålningen anbringas ett betonglager av från 3 till 8 meters tjocklek. Även vid berggrund jämnar man vanligen av med ett dylikt 1 m tjockt lager, vid pinnmo med ett 2 meters lager. På betonglagret muras ställets undergrund