278
JÄRNETS METALLURGI
man vill fortsätta och blåsa, även sedan in nenn uren frätts hort, vilket partivis kan ske fort nog i masugnar med ojämn gång, skullningar och zinkrök.
c. Koksmasugnens stålle och dess delar.
Ställets hotten. Förr var man även utomlands synnerligen noga med att anbringa luftkanaler under ställbotten, men tyckes man nu allt mera frångå detta och murar heia hotten massiv ända från tegellagret på betongen eller graniten och ända upp. Kanalverket åstadkoms med vare sig ett lager grova balkar eller genom murning. Vid hyltor, dar man har blyhaltiga malmer, mäste man dock bibe-hålla del senare systemet, så all det ned genom bottenskiften filtrerande blyel får någon utväg. I Oberschlesien är dylik anordning rätt vanlig.
Till följd av den höga temperatur kokstackjärnet har, då det samlar sig på ställbotten (orsakad av hög blästervärme och koksens egenskap att i sig själv giva högre temperatur än träkolen), så verkar det dels stärkt »frätande» på bottenmaterialet, dels blir det så kvick-flutet, att det genast flyter ned genom även de finaste sprickor, som uppstå och därför lida koksmasugnarna i vida högre grad av att tackjärnet skär ned sig och gör »självutslag». Detta har man försökt förekomma på en mängd olika sätt, varav det äldsta torde vara, att masugnsbotten togs ett par meter hög, så att den liknade en kort och tjock pelare, vilken pelare omkläddes med en vidare mantel av tunn jarnplåt, mellan vilken och murpelaren fylldes med sand som ständigt hölls vattenfylld. Detta verkade kylande på grundpelaren, så att, om tackjärnet skar ned sig i någon springa i den, så stelnade det och täppte själv emot vidare utskärning. Och som denna kylmantel anordnades under hyttans arbetsgolv, så gjorde det ingenting, att när tackjärnet någon gång lyckades skära ut ända till den våta sanden, det uppstod explosion. Tunnplåtsmanteln flog i stycken men var lätt ersatt. Numera har man fått pålitligare mera välgjorda tegel till bottenskiften, vilka tegel lämna ytterst obetydliga fogar mellan sig och varken svälla eller krympa vid upphettningen och hindras nedskärandet i sprickor nu tämligen väl genom att man har flera varv (minst tre) stora fasontegel av olika dimensioner, så att ovan-varande tegellager fullständigt täcker det underliggandes brukfogar. Eller ock använder man vanligt 12X6X3-tums dinategel, men an-ordnar då så, att de tre overstå skiften stå på ända täckande varan-dras fogar, under dem kommer ett skift på platt, så elt skift på hög-kant igen, men ställt vinkelrätt mol de tres riktning, så ett på platt, så ett på högkant, parallellt med de overstå, och nederst ett på platt igen. Vid en del masugnar har man ända till 9-fots tjock sådan anordning. En tredje anordning med 18X9X9-tums chamotte-tegel är i lager