JÄRNETS HISTORIA
15
fanns dock troligen urgammal järnhantering före romarnas tid, vilken under dessa utvecklades i hög grad för att skaffa romarnas engelska garnisoner vapen. Så många lupphärdar drevos då för detla ändamäl, att en mängd träkolsmasugnar sedan — 1200 år efter romarnas avtåg ur England — kunde i årtionden drivas bara med denjärnrika slagg, som dessa härdar lämnat. Förhistoriska slagghögar har man ock lunnit vid Bwllfa i Cwmdare, saml en forhistorisk ugn vid Fawr. Efter romarnas avtåg fortlevde nog järnhanteringen, fasi den föga omnämnes. I Hywel Ddas (925) lag omtalas dock hovsmedens officers-rang och en annan gammal lag omtalar, att bergsmännen stå under lagens särskilda skydd och överallt få söka och bryta malm.
De häftiga angrepp, som Beck och ett stort antal andra utländska forskare gjort på de skandinaviska arkeologernas system all indela den mänskliga kullurens historia i stenåldern, bronsåldern och järn-åldern, har av en av de senares främste man på eil synnerligen kraftigt sätt tillbakavisats, och ett flertal av dem, som nyligen ivrigt käm-pade för järnets högre eller åtminstone lika höga ålder som bronsen, tyckes nu hava återvant till de gamla trossalserna och finna forsvararens bevisföring alltför överväldigande för att ens tillåta eil maskerande av reträtten. De känna sig helt enkelt slagna.
Och medgivas mäste, alt vi järnmän måste komma med betydande niyckel flera oemotsägbara observationer från iinnu flera gamla fyndstallen jorden runt, innan vi kunna ha hopp om att få fasislaget järnets 3 å 4 tusenåriga tjänstetid hos mänskligheten och för civilisationen. Om vi hiiri lyckas, får framtiden utvisa. Nog komma vi att bjuda till.
Förnämsta kampen på motsidan år riksantikvarien O. Montelius, och det var i siti foredrag i Gent 1907, som han så uttömmande be-mötte och tillbakavisade järnmännens anfall på arkeologerna (se Les debuts de l’åge du fer par O. Montelius).
I det förf. hänvisar till foredraget i dess helhet får jag här nedan söka göra elt kortfattat, men, som jag hoppas, oparliskt utdrag därav.
Järnet fanns här ju redan i jordelidens början, men först sent har människan lärt använda denna metall, som sedan kommit att spela så stor roil i civilisationens historia. Einol påståendet åter, att Egyptens pyramider skulle vara uppförda med hjälp av järnverktyg, Och att kunskapen om järnet skulle vara urgammal där och i orien-^en> har M. i 20 års lid opponerat sig, och delta på följande skiil: isseiiigen forekommer det ord, som senare kom all betyda järn, >edan i mycket gamla hieroglyfinskriptioner, men det år ej bevisat, att det redan då betydde järn, utan det har nog helt enkelt betytt metall, det ämne, man använde till vapen m. m. och först var denna metall koppar eller brons, senare blev den järn. De gamla målnin-garna från iildsta och mellersta konungadömena i Egypten visa näm-