IG
JÄRNETS METALLURGI
ligen röda eller gula vapen. Lepsius, som trodde på järnets använ-dande redan på denna tid, forvånar sig över att ej från densamma ha funnit blåmålade vapen. Forklaringen finner M. enkel: järnet var ej kant under de aldre konungatiderna. Visserligen skulle järnfynd i några sällsynta fall gjorts i gravar från de aldre konungatiderna, men så noggranna observationer ha ej vid flnnandet gjorts, att man kan av-göra om järnföremälen äro från samma tid som gravarna eller kominit dit senare. Frågan gäller ju för övrigt ej tiden, då människan kom i besittning av järn, utan när hon först lärde sig använda det. Därför har ej heller Flinders-Petrie’s fynd i Abydos någon som helst betydelse för frågan, då hans fynd utgjordes av en oformlig, oxiderad ej metallisk järnmassa, som låg omgiven av bronsverktyg. Fyndet visar snarare, att man ej forstod använda järnet utan i stallet nyttjade brons till vapen och verktyg. Många anse ock, att järnet förstunder 19:de dynastien började användas av egypterna, och detta är även Montelii mening, som säger, att järnet först i senare hälften av andra årtusendet började finna användning dar. I skattelistorna från 18:de dynastien finnes det ej nämnt, men väl i en text från den 19:de, och då först visas det även i vaggmålningarna, medan man bevisligen från Ramses III:s tid (omkring 1200 år f. K.) funnit en järnyxa. Man har funnit guld- och silverprydda bronsvapen och redskap av koppar och brons i gravarna från 18:de dynastien, men aldrig spår av järn. Bremsens bruk var då allmänt i dessa trakter, och Flinders-Petrie, som gjort utgrävningar i ruinstäderna Kahun och Gourob från tiderna närmast före 1200 f. K. och där undersökt tusentals bostader, har i dem funnit massor av verktyg och husgerådssake.r av sten, koppar, brons, trä, ja, papyrus, men icke spår av järn eller järnrost. Järnet kom således i bruk i Egypten först 1200 år f. K.
I Kaldéen och Assyrien omtala kilinskrifterna järnet först under en mycket sen tid, ty först i början av sista årtusendet f. K. nämnes i dem järnet. De assyriska konungarna från nionde seklet f. K. nämna i listorna över de rov, de gjort i norra Syriens städer, bland metallerna guld, silver, koppar och järn, men mängden av järnet är ej mycket större än den av koppar och silver, varav ingen annan slutsats kan dragas än att järnet då ännu ej kommit just i allmännare bruk än kopparn. Och de utgrävningar, som på senare tider gjorts i Eufrat-länderna, ha med all tydlighet visat, att järnets användande där ej är äldre än i Nildalen.
Ett annal bevis för järnets sena användande i dessa orientens lander finner Montelius i resultaten av de grävningar, som gjorts i de höga kuliar bildande lämningarna efter sagda länders forntida städer och byggnadspalatser. I dessa kuliars olika lager finner man järn och lämningar av dylikt endast i de overstå lagren och tidigast i det lager, som svarar emot c:a år 1000 f. K., i lagren därinunder däremot endast brons- och kopparsaker samt ännu djupare stenverklygen. Brons-