JÄRNETS UTBRINGANDE UR MALMEN 283
och taga korta ledningar, ty det biir billigare. Emellertid måste man även anordna tillräckligt många självslutande explosionsluckor såval närmast uppsåttningsmålet som å sotsäckarna och de fortsalta gasled-ningarna.
När man började tänka på all använda masugnsgasen för kraft-alstring ej blott i ångpannor utan även i gasmaskiner, trodde man sig försl kunna göra detta utan andra reningsanordningar än sotsäckar och sotfickerör, men man fann snart, att detta var en ekonomisk omöjlighet, ty visserligen fick man maskinerna att gå med den stoft-mängda gasen, men de försletos fort och måste oupphörligen stannas för bortrensande av aska, kolstoft och tjärämnen, så att man snart fick klart för sig, att skulle masugnsgasen kunna användas för det nya ändamälet, måste den tvättas fri från dessa föroreningar och dess-utom avkylas. Och torst det, alt man lyckades så fullständigt med gasens renande har gjort det möjiigt, att de samtidigt förbättrade maskinerna i innevarande stund lämna järnhanteringen inemot ett par millioner hästkrafter alstrade av gas, för vilken man förul ej hade motsvarande nyttig användning. Men man fann då också, att gas-reningen medförde även andra fordelar, såsom att gasledningarna och varmapparaterna mera sällan måste solas, all varmapparaternas effekt blev i betydande mån höjd, att deras eldfasta murverk och restegel-staplar ej trattes på langt när så mycket av gasernas alkalihalt (nu borttvättad) som förul, således mindre reparationskostnad, och att man erhöll samma blästervärme med mindre och därför billigare varmapparater. Dar man måste hava något längre ledningar mellan reningspJatsen och gasmaskinhuset, kunde man dessulom taga sinalare, således billigare ledningar till följd av den avkylda gasens mindre volym. Den torkade gasen gav intensivare hetta och, genom att vatten-ångan borttagits efter förbränningen, även mindre vikl värniebort-förande skorstensgaser. Förklaringen liil del senare ligger i, att masugnsgasen bortgår från höga kokshyttor med blott c:a 150° temperatur medan förbränningsprodukterna vid varmapparater, ångpannor och gasmaskiner bortgå med vida högre. Koksmasugnsgasen haller enligt Grosse c:a 10,5 vol.-% vattenånga, och enligt samme författare hör man rena gasen så, all den del, som skall användas i varmapparaterna, per m3 ej håller mer än mellan 0, i—0,6 gram stoftpartiklar, medan den del, som avses för gasmaskinerna, ej får hålla mera än 0,3 gr.
Enligt C. Grosse* kan man över huvud räkna med att till en ton tackjärns framställande i masugn erfordras 1085 kg koks samt all denna kvantitet koks alstrar 4927 m8 masugnsgas av 0° temperatur och 760 mm tryck.
För masugnsgasens tvättning och avkylning har man försökl flere olika anordningar däribland exempelvis en trogen avbildning av
* S. u. K. 1910 sid. 1399.