JÄRNETS UTBRINGANDE UH MALMEN 285
detta omnämnes i en rapport från en kommission av franska bruks-ägare och bergsmän till svenska regeringen redan 24 april 1831, så måste forstå försöken vara utförda tidigare ån 1830, ly på ell år kan ej så många varmapparater byggts och försök gjorts. 24 april 1831 hade Macintosh redan utgivit en berättelse om vad man vid mas-ugnarna sparade genom att värma upp blästern till 250° Fahr., men hans uppgifter betvivlades av fransmännen, ty han hade skrivit att 7s av hela kolåtgången inbesparades, samtidigt som tackjärnsproduk-lionen ökades med 1/s och delta funno de onaturligt. Jern kontorets Annalers redaktör N. .1. Sefström, som samma år refererer skrivel-serna, påpekade i en nol, att i alla fall svenskarna genast borde lör-söka varmbläster, och rädel följdes beredvilligt nog, ty .lernkontoret — alltid ivrigt all befordra svenska järnhandteringens väl — anslog genast penningemedel och för desamma byggde direktör C. D. af Uhr 1832 den första masugnsvarmapparaten hos överste Ankarswärd på Brefvens bruk. Denna apparat (se pi. XLVII tig. 1), som eldades med ved, åstadkom, alt kolåtgången i masugnen sjönk från 13,2 1 till 10,9 2 lunnor per skeppund tackjärn och gav en kolbesparing — når kol-värdet hos eldningsveden medräknades till kolsättningens värde — av 1,8 2 Ir pr sk®\ på samma gang, som man fick 1,8 9 sktø mera tackjärn per dygn och ett vida varmare järn och bättre masugnsgång. Många bruksägare besökle Brefven under provblåsningen (1833) och en av besökarna, Ankarsrums ägare, protokollssekter B. de Maré, anhöll hos herrar fullmäktige i .1. K., att de ville bekosta ett försök även hos honom, men med en av Eknian och bergsnotarien P. .1. Holmgren konstruerad apparat (se pi. XLVII lig. 2). Denna gav annu bättre resultat, så alt kolåtgången — niir eldningsveden tages med i beräk-ningen sjönk från 15,67 Ir till 9,80 Ir per sk</, d. v. s. en be-sparing = 37,4 6 %. Tackjärnet blev helåre, limåtgången mindre, produktionen större och nu tvekade ingen bruksägare om nyttan av varmbläster, utan skyndade man sig allmänt att uppföra varmapparater.
Direktör A. Åkerman hade redan 1832 i sin berättelse till full-mäktige inlämnat forslag jämte ritning på varmapparat att värmas ined kranslågans värme, men innan försök med den hann göras, kom 1834 underriittelse om Favre du Faurs nyss vid Wasseralfingen upp förda apparat eldad med masugnsgas. Emellertid gjordes vid Högfors i W. och Billingsfors försök med vedeldade apparater 1835. 1836 foreslog direktör Schedin en apparat med rör med 12 invändiga flänsar och utförde denna apparat med gaseldning 1838 vid Ramshyttan, därmed givande uppslag lili nutidens bästa rörvarmapparat, den av H. Tholander.
Nu mera indela vi varmapparaterna i a rörvarmapparater, b regenerativa varmapparater och c rekuperativa varmapparater.