290
JÄRNETS METALLURG!
rande efter malmernas större eller mindre koldryghet och kolens varierande godhet, vid lancashire eller den d:o d:o, vid martin efter den tredje d:o d:o; vid bessemertackjärn av del här brukets slag be-höva vi den och den blästertemperaturen, vid lancashiretackjärn he] vitt den och den, 3A-vitt den och den, martin basisk den och den, mastin sur den och den o. s. v. Nåja, vi få väl räkna för alla fallen och taga apparaten för del mesta varmen fordrande! Så ha vi då fått maximum blästerkvantitet som skall värmas och maximum värme-enheter, som härtill erfordrås. Så taga vi reda på gjutjärnets värme-ledningsförmaga och firma i handböckerna, alt den högst betänkligt varierar med gjutjärnets grafithalt! Nå vi kunna ju antaga minsta siffran lör all vara lullt sakra. Så hava vi varmeutstrålningsko-efficienlen. Ja den varierar nier än betänkligt beroende på huru noga de gjutna rören renskrapats från gjutsand in- och utvändigt. Så lägga vi in rören i apparaten. Redan forstå eldningsdygnet få de en lunn oxidhinna. Den växer litet med var dag som går och samtidigt sjun-ker med var dag som går rörens varmeutstrålningsformåga. Men än mer, nyinlagda rör äro sotfria, på rören i en apparat i gang avsätter sig s. k. sot mer och mer för varje dag tilis vi nästa gang sota den, sen växer sotlagret igen, mer på rörens översida, mindre på undersidan, men något även dar. .Ju längre rören få sitta inne, ju mera luckrar järnet i dem upp sig, sväller och biir mindre god viirme-ledare. Bränt gjutjärn leder dåligt. Omöjligt förekomma, alt ej ett eller annal rör spricker, en och annan muffog läcker, strax skall mera bläster värmas upp, mer varme således genomledas, var är teoretiska grausen! Så hava vi teoretiska beräknandet av behövlig gasmängd och därav betingad förbränningsluft samt gasens och luftens tillopp-öppningars storlek. Vid blåsning av bessemertackjärn har gasen ungefälligen del och del värmevärdet per m3, vid lancashire det, vid martin det, alil om hyttan går bra och kolen äro goda, men få vi kok eller lör sura kol eller någon gang sätta upp mycket Gröndals briketter, strax minskas brännvärdet högst betydligt, mer gas skall in-tvingas men ej mer luft. Så få vi kravgång — nier luft för fullständig förbränning per m3 då erforderlig gas o. s. v.
Skola vi räkna med sämsta förhällhnde hela serien igenom? Nej, då lå vi en högst otymplig apparat, vars storlek skulle förbluffa efter-världen; med bästa forhållanden — ja då skralla de praktiska mannen ut oss — del bleve en mycket, mycket billig apparat! Bast hålla medelväg, d. v. s. hålla oss till praktikens erfarenhetssiff-ror och besluta att med gaspådraget och skorstensdragel göra de regleringar, som beskickningsändringar och kolens kvalitetförändringar allt ibland betinga.
I J. K. A. för ar 1901 sid. 277 o. f. hava vi då en god utredning av E. Hubendick, vilken utredning säger oss, huru mycket gas som