Järnets Metallurgi

 JÄRNETS METALLURGI myr- och sjömalm. De något yngre handblästerugnarna ävenledes i närheten av myrar och sjöar, men de kunna förekomma även å slät mark. De ännu yngre trampbälgsugnarna av olika typer ha förekominit även vid de äldsta bergmalmsfyndigheterna och i närheten av nial-merna i sjön, myren eller berget utan alt behöva befinna sig vid strömdrag, i å eller bäck, medan de yngsta osmund- och vargugnarna saml de äldsta masugnarna, vilkas bälgar drevos med vattenkraft mäste sökas vid strömdragen, vilka dock ej behöva hava varit mer än meterhöga. I vilka landskap har vår äldsta järnhantering drivits? Jo, med säkerhet i Skåne, Småland, Väster- och Östergötland, Söder-manland, Närike, Västmanland, Dalarne och Hälsingland. Troligen även i några trakter av Halland, Dalsland, västra Värmland och kanske även i en del andra landskap. I arbetet »Sveriges medeltid» anför H. Hildebrand en del dels egna, dels av andra gjorda iakttagelser och rön om lämningarna från vår äldsta järnhantering, och tyckes han antaga bland annal, all med <let gamla »järnbäralandet», som han nämner såsom till finnandes längt före medeltidens början (före 1000-talet e. K.) menades landet kring nedre Dalälven, dar Dalarne, Gästrikland och Uppland mötas. Själv har han dar i gravrösen från såviil den tidigare som den senare jarnåldern funnit stora järnslaggstycken och anför han, att i Öster-fernebo och Hedesunda socknar vanligen å varje gård finnes en »slagg-åker»* görande skäl för namnet. Av andra i gravarna dar gjorda fynd har här framgått, att dessa Gästriklands smeder exporterade en * Utgivaren begav sig efter skrivandet av detta upp till de av Hildebrand om-närnnda socknarna, och tack vare tillmöteagäende av kyrkoherdarna Nilsson och Sillén samt handlanden L. Wistrand äterfunnos en del gamla järnframställningsplatser i Hedesunda och Öster Fernebo socknar. Herr Wistrand visste, att i den sistnämnda vid Gryts by, ovanför därvarande stora myr, funnos åkrar med slaggstycken blandade med jorden och påininte sig hava sett grytliknande gropar vid dessa åkrar. Akrarna besöktes och voro fulla av gamla vittrade slaggstycken, samt hittades sex grytor, varav 4 blivit fyllda med från åkrarna utbrntna stenar. Två, som lågo i en mellan landsvägen och myren befintlig björkbacke, voro emellertid tomma, ehuru den ena var delvis sammanfallen på, ena sidan. Den andra, som var fullkomligt oskadad, se pi. VI, var alldeles rund, 1 meter i diameter upptill och ungefär 0,7ö m. i botten. Djupet c:a 1 meter. Botten var täckt av med multnat ris och löv bildad mylla. Väggarna utgjordes av kantiga gråstensstycken, synnerligen väl lagda, och ett av dessa nere vid bolten var lagt på två andra stenar, si att ett draghål bildades. Eljest voro väggarna väl tätade med flis och jord. Luften fick sila ned mellan giest lagda rullstenar utanfor grytan och in genom draghålet. Denna grop syntes ej ha varit använd, medan åter de andras brända stenar vittnade om att smältningar gjorts. Några kolsatn-lingar syntes ej utanför groparna, utan hade dessa nog beskickats med ved och myrmalm-Herr Wistrand visade hurusom endast mörk, låg, tvinande starr växer ute i myren, dar groparna efter malmupptagningen ännu kunna skönjas. Denna tvinande växtlighet är som bekant tecknet till att malm finnes att söka under myrens yta. Dessa små »grytor» äro otvivel-aktigt att hänföra till de allra äldsta myrugnarna, medan en annan typ, som vi tyvärr ej lyckades återfinna, torde vara yngre. Denna, som herr Wistrand 20 år förut funnit och underaökt, var nämligen byggd 'i fyrkantig fason i alldeles slät, ehuru något lutande hag-mark och lär i bakre sidan varit 0,6 m., i friimre 0,4 m. Bredden var 0,9 m. och längden 1,3 m. Väggstenarna voro brända och botten füll av slagg. I Hedesunda finnas ännu flera dylika slagg?amlingar. Sorgligt nog togs emellertid under år 1910 all sten från de då kända ugnarna till vägbygge ned åt Dalälven, och gro-