JÄRNETS UTBRINGANDE UR MALMEN
_____
325
Även härav framträder det tydligt att produktionen växer med pipvolymen, men medan produktionen per meter piphöjd visar, som ovan syntes, nästan oavbruten stigning med den tilltagande höjden och vackraste siffran för största höjden, så visa sig de sista siffrorna här för tackjärnsproduktion per m3 något vacklande och ha sämsta talet för de rymligaste piporna. Delta torde kunna tagas som en vink om, att vi ännu ej nått gränsen för pipornas lämpJigaste höjdmätt, men böra vara försiktiga vid ökandet av deras vidd.
I tabellen visa de högsta hyttorna d. v. s. grupp I större kol-åtgång än grupp II eller 55,6 hl mot 53,7. Delta är en avsevärd skill-nad, men dels ha grupp I:s hyttor haft endast 49,2 % tackjärnsprocent av gods mot 52,8 vid grupp II, dels synes i Lefflers tabeli V att vid tre av grupp I:s hyttor avstybbningen inräknats i kolåtgången, medan så ej gjorts vid någon hytta tillhörande grupp II.
När det gäller att konstruera en ny masugn avsedd för blåsning av lancashiretackjärn, synes, av ovanstående att döina, som det skulle vara lämpligt att räkna med en produktion av 0,2 6 ton per kub.-rn nyttig pipvolym eller, som är detsamma, 3,8 5 m3 nyttig pipvolym per Ion dygnsproduktion tackjärn.
En viss antydning om, huru mycket martintackjärn man lämp-ligen kan erhålla från en träkolsbytta, som visat sig kunna giva en viss kvantitet lancashiretackjärn, kan man även få ur Lefflers tabeller. Tager man med samtliga hyttor, som blåsa båda sorterna tackjärn (fall a), får man två ungefår lika medeltal, medan trenne, som ge mera martin- än lancashiretackjärn (fall h), i medeltal producera 19,6 ton martintackjärn mol 17,6 ton lancashiretackjärn per dygn. Betydligt mera avgjord är skillnaden mellan bessemer- och martintackjårnsblås-ningarna, ty för dem får man från 9 hyttor medeltalen 17,5 6 ton bessemer mot 19,6 6 ton martintackjärn, vilket beror på att bessemer-tackjärn i regel blåses — relativt lili martinjärnets — med så mycket nödsattare gång och långsammare drivning. Skulle man nu döma efter dessa jämförelsetal, skulle behövliga piprymden för 1 ton tackjärn per dygn således vara:
fall b fall a
vid lancashire___________3,8 5 m3 eller 3,8 5 m8 » martin______________3,4 5 » » 3,8 5 »
» bessemer___________3,8 6 » ,» 4,3 0 »
De sju största inartinhyltorna i Lefflers tabeller visa också en medelsiffra av 0,2 9 1 ton tackjärn tillverkat per ms nyttig volym mot-svarande 3,4 4 in3 per ton, och de 7 största träkolsbessemerhyttorna resp. 0,2 5 7 och 3,8 9, men en hytta för sur martin producerar 0,3 3 8, en för basisk martin 0,3 8 3 och en för bessemer 0,3 5 3 ton tackjärn per in3 n. volym, motsvarande respektive 2,9 6, 2,6 1 och 2,8 3 m3 per ton tackjärn, varför man torde kunna säga att då sagda martinhyttor