ForsideBøgerJärnets Metallurgi

Järnets Metallurgi

Forfatter: Odelstierna

År: 1913

Forlag: Albert Bonniers Förlag

Sted: Stockholm

Sider: 720

UDK: 669.1

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 992 Forrige Næste
JÄRNETS UTBRINGANDE UR MALMEN 337 svagare drivning eller med mindre nödsatt gång men skarpare driv-ning och helåre bläster. Vad tackjärnets sammansättning angår, så hålles det vid t. ex. ett av våra verk, som tillverkar huvudsakligen mjukt bessemerstål: Si = 1,04—1,5 7 %, Mn = 4,28—3,03 %, S = spår och P = 0,025—0,035 % medan kolhalten håller sig omkring 4 %. Slaggen hålles där vid 2,1 silikat eller något mera basisk. Ett annat verk, som går med 1,3—1,5 silikat och mycket mer manganfattiga malmer, har ett bessemertackjärn vanligen sammansatt C = 4,io%, Si — 0,9—1 %, Mn = 2,5—2,7 %, men måste ibland använda även tack-järn med t. ex. C — 4,3 2 %, 0,4$) % Si och 1,8 7 % Mn eller med C = 3,82 %, 1,19 % Si och 3,86 % Mn men laborerar då med diverse till-sättningar i bessemerkonvertern, varom mera längre fram. Såsom av Lefflers tabeller framgår, blåses vårt sura bessemertackjärn med 350—450°, vanligast 400° blästertemperatur och en medeldrivning av 1,38. Tackjärnets sättningsgrad bör rättas efter den kolhalt man önskar framställa, men vanligen får man med nutidens dåliga och ojämna träkol nöja sig med att göra tvärtom, d. v. s. blåsa stål med den kolhalt, som det ur bessemerhyttan kommande tackjärnet för till-fället lämpar sig till! 6:o. Kanontackjårn och vanligt gjutjärn äro tvenne mycket olika lackjärnsslag. Det forrå, som numera aldrig användes till det ända-mål, som namnet angiver, men varav vi ända lili in på 1880-talet tillverkade våra för den tiden utomordentligt starka och goda tack-järnskanoner, är det starkaste gjutjärn, som ännu tillverkas utan andra legeringsämnen än C, Si, Mn, P och S. Det skall visa i ohärdad form d. v. s. gjutet i sand en fullkomligt jåmngrå brottyta med det gråa i form av runda korn inbäddade i den vita grundmassan. Denna jämna fördelning erhålles därigenom, att tackjärnet håller en lagom svavel-halt, vida större än i vårt vanliga träkolstackjärn. Numera säges bästa kanonjärnet erhållas med en svavelhalt varierende mellan 0,0 8 —0,15 % S, men förr höll man något mindre halt som synes av nedan-stående analyser: Si % Gr % bC % P % s% Einspångs kanonjärn 1860 n:o 2 0,96 2,09 1,0 3 0,040 0,035 » 3 1,00 1 44 1,>2 0,032 0,040 » 4 0,81 2,00 1,25 0,034 0,040 5 0,7 2 1,5 0 1,85 0,039 0,040 » 6 0,6 1 0,90 2.50 0,036 0,050 Åkers » 1860 » 3 0,60 2,34 1.14 0,074 0,030 » 4 0,5 5 2,14 1,30 0,074 0,030 » 5 0,44 2,09 1,35 0,076 0,035 » 6 0,4 0 2,00 1,5 1 0,080 0,035 Nyare analyser visa å » 2 1,00 3,5— -3,3 0 5 — -0,7 0,06 — -0,08 0,08 0,10 22.