340
.1Ä RN ETS M E TA LL U RGI
masugn n:o 28 går med 250° blästervärme och 0,9 4 rel. drivn.
» »42 » > 330° » » 1,12 »
» » 59 » y 270° » » 1,33 » »
> » 72 » 100° » 1,1 3 » »
» » 73 » » 225° » » 1,12 » »
Tämligen allmänt anses, att det går bäst att blåsa ett förstklassigt aduceringstackjärn i låga masugnar, och har detta så till vida fog för sig, att man i dem har lättast hindra, alt tackjärnet för mycket kol-bindes. Ingendera tackjärnssorten får i brottet visa några som helst blåsor och vad det vita järnet angår går det relativt lättare åstad-komma på en gång kisel- och kolfattigt samt dock gasfritt i låga än i höga masugnar efter vad försök i 18 ni höga masugnar givit vid hånden.
Degelstålstackjårn exporteras i ej obetydliga kvantiteter, och förr, då detta så gott som uteslutande togs från Persbergs bergslag, så fordrades av detsamma i det närmaste kiselfrihet, i det att overpris betalades för kiselhalt av blott 0,1 %. Man fordrede då ock minsta svavelhall (ej över O,oi %) och låg fosforhalt men tämligen hög kol-halt, och Persbergs då engående malmer (bisilikats]aggbildare) rostades väl samt blåstes sedan med kali eller nära kali bläster och låg malm-ning. Den rena Persbergsbeskickningen gav ett så gott som mangan-fritt tackjärn, men på begäran om manganhalt skaffades denna genom tillsättning av Pajsberg- eller Långbanmalmer till beskickningen. Av detta tackjärn tillsammans med svenskt stångjårnsavhugg tillverkades så i England l:ma degelstål. Nu är ingen mera av de gamla Pers-bergshyttorna i gång än Storbrohyttan. Sedan även engelsmännen lärt sig, att mindre kiselmängder ej äro füllt så farliga i stål, som de förr trodde, hålles nu mera på fosforrenhet än på kiselfrihet och lära därför dels, som naturligt är, Dannemoratackjärn hållande 1 % Si, 1,5—2,0% Mn, under 0,0 2 0 % P och med ej över O,oi5% S samt 0,020—0,040 % Cu och 0,015% As, dels ock Gällivaretackjärn med 3,7 5—4,2 5 % C, 0,0 3—0,3 6 % Si i helvitt och 0,5 5—1,1 5 % Si i helgrått, 0,04—0,08 % Mn, O,oi 3—0,025 % P samt O,oo4—O,oi5% S vara om-tyckta degelståltackjårnssorter. Det förstnämnda blåses med 400—300° blästervärme, 1,5 silikatslagg och drivning 1,5—1,2 5, det senare med 350—300° blästervärme 1,5—1,6 silikat och drivning 2—1,6, de forstå talen gällande grått, de senare vitt järn.
l:ma martintackjärnet, som nog utgör vår största export av tackjärn, blåses dels l:o kisel- och manganfattigt, dels 2:o kiselrikare och manganfattigt, dels både 3:o kisel- och manganrikt. Exempel darpå anföras här nedan