JÄRNETS UTBRINGANDE UR MALMEN
341
avsett för: l:o 2:o 3:o diverse
artillerimat. Blåstertemp. 350° panaarplåt 300° pansarplåt 450° rörmaterial 450°
280° 300°
Slaggens silikatgrad 1,7 5 1,60 1,70 2,00 1,84 1,85
Drivning . . 1,26 1,30 1,55 1,3 5 1,5 1,4
C % 4,18 9 ') 4,0 0 3,80 3,90
Si % .... 0,t o 0,1 0 0,2 5 0,7 1,2 0,8 —1,0 1,18 1,82
Mn % . . . . 0,0 9 0,1 0 — 0,20 0,1 —0,2 0,1—0,2 1,5 2 1,22
P% .... 0,017 0,0 1—0,02 0,0 1— 0,02 0,0 1—0,0 1 5 0,023 0,0 1 3 — 0,020
S% 0,008 0,008 —0,017 0,0 0 8—0,0 1 2 0,0 1 8 —0,025 0,0 1 1 0,0 1 0
Cu / . . . ■ O,ooi — — — — —
De fosforfriare sorterna förutsätta dels fosforfria kol — helst torr-rakekol eller kol av läng väg flottat virke, dels naturligtvis fosforfria malmer och beskickningsmedel, och där det stipuleras att svavel-lialten skall vara låg, måste malmerna rostas med yttersta omsorg.
ß. Ko kstac kj ärnssorterna.
l:o. Tackjärn för basisk besseiner. Tyska tackjärnssyndikatet har nyligen uppställt följande normalanalyser för Thomastackjärn:
Mn % P% S %
l:ma 2,0 1,8 0,12
2:da c:a 1,5 1,8 0,1 2
3:tia < l,o 1,8 0,12
men enl. Fehlands Ingenieur-Kalender bör dylikt helst vara samman-satl: Si = 0,2—0,5 %, Mn = 0,8— 2, o %, C = 3—3,5 %, S<0,08% och P = 1,7—2,5 % och enligt Hütte C = 3,5 %, Si = 0,3—1,0 %, Mn = 1,0—1,6 %, P = 1,7 0—2,0 % samt lagar man, alt i slaggen
summa baser
= 1 summa syror
eller 1,2.
Gångens i masugnen nödsalthet tager man så, alt koksåtgången blir 90—125 % av tackjärnsvikten, del förra talet gällande rikaste (svensk), del senare fatligaste (minett-) beskickning. Blästertempera-turen hålles 600—850°. Man räknar i Oberschlesien* vid en nybyggd Thomashytta på 1 Ions tackjärnstillverkning per dygn per 3 ms pip-rynid, motsvarande per m8 piprymd 0,3 3 3 ton tackjärn. Delta är dock med dålig koks och ej så synnerligt rik beskickning. I Westfalen har man Thomashyttor** som på 400 m8 rymd lämna 300 ton tackjärn, d. v. s. per m3 0,7 5 ton. Enligt Lefflers labeller hava vi koks-hyttor som ge 0,5 3 3 ton per m3 och otvivelaktigt kan man för en ny
* Se J. K. A. B. 1907 sid. 230.
** Se Ledeburs Eisenhüttenkunde.