ForsideBøgerJärnets Metallurgi

Järnets Metallurgi

Forfatter: Odelstierna

År: 1913

Forlag: Albert Bonniers Förlag

Sted: Stockholm

Sider: 720

UDK: 669.1

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 992 Forrige Næste
 JÄRNETS METALLURGI svensk koksmasugn byggd på bästa satt och med tillfredsställande blåsmaskiner och bästa regenerativa varmapparater våga räkna med 0,65 Ion Thomastackjärnsproduktion per m8 ugnsrymd. Som fosforn är det viktigaste legeringsämnet i Thomastackjärnet, och det har sina svårigheter att här i Sverige åstadkomma nog fosforrika beskickningar, men kiseln är till skada för bessemerkonvertrarnas infodring, så väljer man en varken för sur eller för basisk slagg. En surare slagg skulle underlätta fosforns utreducerande, men skulle åstadkomma för hög kiselhalt, en mycket basisk åter orsakar fosforförlust ehuru den in-skaflar mera mangan i tackjärnet, vilken i thomaskonvertern är till nytta. En av våra Thomashyttor går därför med 1,4 silikat och ibland MgO 1 nagot Iitet surare och med = 6- Får man svavelhaltigare koks mäste man naturligtvis göra slaggen ännu mera basisk, men då bör densamma — egentligen för sin höga kalkhalts skull — tillvaratagas och användas som mossgödningsmedel. Bästa svenska malmerna för 1 hoinastackjärn äro de fosforrika blodstenarna, men som det är relativ! ont om dem, tår man — isynnerhet om nytt verk skulle anläggas för statens behov i Lappland — nöja sig med magnetiter av hög fosforhalt. 2.o . Kokstackjårn till 2:da basisk martin bör återigen blåsas med fosforfriare malmer, ju fosforfriare ju bättre, bara de äro rika och billiga, ty vid basisk martin gå chargerna fortåre ju mindre fosfor man har all bortoxidera. Mahner av Luossavarekvalité skulle härtill vara ypperliga. För all få seg mjuk martin* bör tackjärnets svavelhalt vara låg och således tages slaggens silikatgrad efter den svavelrenhet man önskar, men varken vid denna eller någon annan kokstackjärns-sort bryr man sig om alt rosta malmerna såvida ej deras svavelhalt är ovanligt hög, ly slaggerna måste i alla fall för kokssvavlets skull tagas basiska. Ju mindre kisel och kol tackjärnet innehåller, ju fortåre går martinchargen, ju mera tackjärn kan man taga med i den och ju mindre färskmalm åtgår. På hyttan bör man därföre malma hårt och gå med hög blästervärme. 2.2 Gjuttackjårn. Vi skola väl hoppas, att vi någon gång måtte lå till stand koksgjutjärnstillverkning även här i Sverige vare sig vid Göteborg, Oxelösund eller vid Malmberget, dit koks som återgångsgods kan erhållas billigt och avsättning kan beredas för kraft av den gas som hyttan ej själv behöver. Säväl i Tyskland som i England lill-verkas utmärkta gjuteritackjärnssorter och anföras här kisel-, mangan-, svavel- och fosforhalterna för några sådana. Enligt tyska tackjärnssyndi-katets bestämmelser bör gjuteritackjärn n:o I hålla » » III * Således manganfritt. Si % Mn % P% S % IIV O' C X o o« ? HA i p HA -®ilA o- p I => C O