24
JÄRNETS METALLURGI
giffwi forstha arit 750 [ø VII c] jærn til tijand ok sijdan hwarth ar, thet ar thær han thær bygger ok bærs arwodhe [idkar] giffwi 1500 [o XV c] jærn os ok wore epterkommandom til tijand. Item hwar ossmunz smedher, forslagare ok blasare skolæ os ok wara epterkommandom giffwa hwart ar XX osmundha. Item hwar blasare ok lego-man skal os giffwa X osmunda hwart ar. Item hwar bryggerska som ey idkar bærsarwodhe skal os giffua XXIIII osmunda thet skal all utgiffuas hwart ar for Pingzdagha epter wars foghotha budli som tha ær radanda a wara wægna. Item for hwarth mandrap tær ey hryz ezørit bøthe XL marker the bøther skulu bøthas som fore ær sakth. Item [for] hwar kwijnstyngh [o knijwstyngh] ok bogha skuth bøthe XV marker; the skulu skypthas i Ihesso mattho. IIII marker takom wi, IIII marker byskopen ok IIII marker bærgit, aff the thre marker ater-stha thagum wi ena, andro bærgit, ok tridia malsæiandhen. Gørs thet som fore ær sakt om helgan dag, tha økes saken om tre marker, ena thakom wij, andro biscopen och [tridia] matsæiandhen. Samu-ledes økes saken om nokor [gør] thet som sakt ær, i warfredenom, warfreden star fra Pascha ok til Pinzdaghen, ok samulez ær om en [o and] tima som byrias om Olsmesso ok lykthas om Michelsniesso. Item tha Bærsmen githa ey længre bærgit idkath for medeløso skul, ta bør rættæ æganden jordena hafl'ua ighen. Item so mykilh skulu bærsmennem giffwa til affgeld for herra skogha ok bondha som thein bør giffwa aff' ahnenningiæ skogom. Datum in curia nostra Walby Anno Domini MCCCXL feria tercia proxima ante Martini Episcopi et Confessoris.»
Av brevet framgår dels att var och en, som uppförde en hytta å annans mark (skog) hade att i arrende för platsen betala 200 osmund järn. Bergsmännen hade så även att i skatt (tionde) betala för varje hytta forstå året 750 osmund och därefter per år 1500 osmund, medan deras arbetares skatt utgick med: för osmundsmederna, förslagarna och blå-sarna 20 osmund och för andra blåsare och legokarlar 10 osmund. Tackjäm tillverkades ej, utan man blåste smidigt järn direkt av malmen. Förnämsta arbetarna vid en hytta voro tydligen 1 :o osmundsmederna, som ur den erhållna järnsmältan (senare efter omvällning i annan härd) uthöggo och hopsmidde osmundstyckena, vart vägande 1/a« lispund. Därnäst kom förslagarna, d. v. s. de som sönderslogo, tillmätte och uppsatte malmen och kolen å ugnen — uppsättarna som vi kalia dem. Så hade man två sorters blåsare. Den dubbel skatt betalande motsvarade tydligen våra hyttdrängar, skotte formor och lättor och avtappade slaggen. De andra med legohjonen jämställda trampade troligen bälgarna. Legodrängarna hade väl att framföra kol och malm, skaffa undan slagg och hjälpa till med diverse annal mindre maktpåliggande arbele.
Under medeltiden skiides det på luppjärn och osmundjårn säker-ligen till följd av två olika beredningssätt, varav det förstnämnda