352
JÄRNETS METALLURG!
höllo antingen något mer MgO, då utkristallisation av augit blev följ-den, eller mer CaO, då det hexagonala Ca-bisilikatet kristallis'erade.
Vill man med hjälp av mineralbildningen skaffa sig en åtminstone närmelsevis riktig uppfattning av en slaggs sammansättning, bör man gjuta en eller flera slaggstenar utan att hava gamla slaggstycken med i formarna. För att göra avkylningen långsammare och därmed gynna kristallisationen, täcker man de färdiga slaggstenarna med några spa-dar sand. Efter avsvalningen slås de sönder och de i drushålen sit-tande kristallerna undersökas. Det är för övrigt ofta alldeles onödigt att kasta på sand för att förlänga kristallisationen.
De mineral, som komma i fråga vid svenska masugnsslagger, äro så ytterst få eller, praktiskt taget, blott olivin, åkermanit-nielilith, augit och hexagonalt Ca-bisilikat, att man lätt, bl. a. med hjälp av de i del foregående meddelade beskrivningarna, kan lära sig att känna igen dem. Och hur emaljen ser ut, vet var och en, som har att göra med en masugn.
Vi hava hittills endast talat om det mineral, som kristalliserar först, och sårskilt om det mineral, som forekommer i fria kristaller i drushål i slaggernas inre.
Vid mikroskopisk undersökning av slaggerna och sårskilt av dem, vilkas sammansättning är tämligen längt avvikande ifrån sammansätt-ningen hos tillhörande först utkristalliserade mineral, visar det sig, att utom det först kristalliserade även forekommer ett mineral n:r 2, vil-kets Kristallisation börjar först senare. Undantagsvis finna vi också både mineral n:r 2 och 3.
När i en ’blandad’ silikatsmältmassa bestående av flera i varandra lösta komponenter, vid tillräckligt längt gången avkylning ett mineral börjar utkristallisera, förändras eller förskjutes moderlutens sammansättning allt efter som kristallisationen fortskrider. Tänka vi oss en smältmassa, som blott består av två komponenter, så kommer moder-luten att hava nått den ’eutektiska’ sammansättningen, när en viss del av mineralet n:r 1 utskilts. På detta stadium — eller, om utkristallisa-tionen av n:r 2 fordrar någon grad av övermättning, sedan ännu litet mer av n:r 1 utskilts — börjar också mineralet n:r 2 att utkristallisera, varefter de bägge mineralen utkristallisera jämsides. Oftast sker detta så, att kristallerna av mineralet n:r 1 växa vidare och n:r 2 faster sig i småkristaller på de forrå. Att det forstå mineralets kristaller fortsatt att växa, sedan det andra börjat utskiljas, visar sig på så sätt, att kristallerna av n:r 2 äro till en del instuckna i dem av n:r 1.
Masugnsslagg från Bredsjö, april 1903; fig. 8.
Slaggens sammansättning är: surhetsgrad c:a 1,3; några procent A12O3; något mer CaO än MgO. — Först har åkermanit utkristalliserat i riklig rnängd och i kristaller om 3—5 mm längd och ’/s—1 mm