JÄRNETS UTBRINGANDE UR MALMEN
355
form har lagen endast giltighet, om det lösta ämnet (här Sulfiden) har samma molekylarvikt i bägge lösningsmedlen. — H. v. Jüptner har vidare kvantitativt bestämt delningskoefficienten,
RS i slaggen
RS i järnet ’
för säväl slagg som järn av växlande sammansättning. Delningslagens overforing på föreliggande område kompliceras dock därigenom, att den i de två lösningsmedlen lösta sulfidens sammansättning är någol olika, nämligen i järn (Fe, Mn) S, men i masugnsslagger (Mn, Ca) S eller understundom (Ca, Mn, Fe, Mg) S.
Angående den maximala sulfidhalten i slagger från järnsmältningar och om delningskoefficientens storlek hänvisas till Jüptners arbete.
Av lagen om sulfidens fördelning följer, vilket Jüptner närmare utrett, att om beskickningen eller kolen hålla något svavel — och som bekant är detla alltid fallet — kan det slutligen erhållna järnet eller stålet aldrig bliva fullkomligt befriat från svavel, hur många smält-processer man iin underkastar detsamma. Vid varje sårskild process — masugnssmältning, ’tackjärnsblandning’ och (basisk) bessemer eller martin — kan man minska halten av svavel i järnet något, men aldrig avlägsna detsamma fullständigt. .lu mer slagg man använder vid var särskild smältning, desto mer sulfid får man, absolut taget, över i slaggen, dess mindre alltså i järnet.
Teknisk användning. Till en början kunna vi framhålla såsom allmängiltigt, att, där man vill hava en låttsmålt slagg, bör man arbeta med en komplext sammansatt losning, bestående av två eller flere komponenter, som ingå i ungefär lika delar, varav följer en stor smältpunktsnedsättning. Där man åter såsom vid de eldfasta materialen önskar uppnå en mycket hög smältpunkt, bör man, som bekant, arbeta med en sammansättning identisk med elt svårsmalt minerals och utan tillsats av någol främmande ämne, som alltid orsakar en smältpunktsnedsättning.»
För övriga delar av Vogts intressanta arbete torde det tillhöra ämnet mikrografi att redogöra.
Ehuru denna läroboks författare gärna medgiver, all en kunnig mineralog kan, som professor Vogt foreslår, sköta limpåsåttningen vid masugnen efter bedömandet av i den erhållna slaggen utkristalliserade mineral, kan jag ej annat än i alla fall råda herrar hyttingenjörer alt tillräckligt ofta taga och analysera generalprov av malmer och lim samt därefler göra sina beskickningsberäkningar och sedan genom tackjärns- och slagganalyser kontrollera resultaten, då man nog även-ledes kan komma underfund med, huru man bör forfara vid plotsligt påkommande slagg- och järnändringar. Såval järnets som slaggens samniansättningar och egenskaper kunna regleras ej blott genom andring i limpåsåttningen utan även och ofta hellre genom proportions-