2G JÄRNETS METALLURG!
med limnaskad bollen sköljdes nägot så när reu Iran lera; 400 a 800 kg. per dag kunde på så sätt vinnas.
Sjö- och myrmalmerna rostades på så sätt, alt på en ton’ plats lades 2 st. stockar av 0,3 m. diani. och 6 in. längd på 4,8 ni. avstånd Iran varandra, och på dessa lades så korsvis Lvå lager lika långa och grova stockar. På delta virkesunderlag lades sedan ell 0,5 m. tjockt malmlager, dock med ell hål miti på rosten ned till stockarna för eldens centrerings skull. Under stockrostet inlades så kluven kortare ved, som antändes, och då den bildat elt lager glödande kol, slog man på stockändarna med klubbor, så atl en del av den lorkade malmen rasade ned på de glödande kolen, rörde eller en stund om i dessa, så all malmen sjönk ned i dem och fortsatte så undan för undan med atl nedskaka malm och röra om, tilis all malm var rostad och stockarna delvis uppbrända.
De gamla Åssmundugnarna voro troligen mycket låga och av vida mindre dimensioner, än vad Svedenborg i sitt verk De Ferro beskriver dem, men då vi sakna noggrannare uppgifter om dem, få vi nöja oss med hans redogörelse för, huru de fore hans tid voro inrättade, och avtrycker här Becks översättning av sagda beskrivning:
Man byggde ugnen, se lig. 3, 4 och 5, pi. V, på en torr plals och helst vid en kulle, vilken man urgrävde, så all jordväggen bildade ena sidan, medan de tre andra ytlerst uppfördes av grova timmerstockar, varigenom ugnen utvändigt lick fyrkantig form. Väggarna gjordes nedtill 1,2 och upptill 2,5 ni. långa, och inom timmerkistan fylldes bollen forst med sten (1,4 5 in. högt, varpå på delta lager sjiilva bollen-stenen horisontalt inpassades milt i kistan. Denna sten var 0,4 5 m. Ijock och 0,9 ni. i fyrkant. Sedan darpå kring denna hall fast-stainpats ett sandlager, uppfördes i cirkelrund form den inre ugns-inuren 0,3 ni. Ijock och på så sätt, all allt efter den steg i höjden och schaktet fick sin bägarliknande form, uppfördes Sven mol jordvallen och timmerväggarna en yttennur, och inellan båda instampades sand-fyllning för ugnens lätande. Schaktet var i bollen 0,5 5 m. saml upptill 1,5 in. i diameter och hade 100 mm. högt över bollen en form-öppning saml nere vid bollenstenen elt slaggtappningshål. Den först-nämnda lades horisontalt så som i nutida masugnar. Den inre muren uppdrogs något högre än timmerkistan, och lades överst ell lager av platta stenar såsom arbetsgolv. När så ugnen skulle sättas i gång, inpackade man på bottenstenen av en blandning bestående av lera och rostad järnmalm en lösbotlen, som var av mindre vidd än stallet, så all runt om bildades en ränna, vari slaggen nedflöt till tapphålet. Bränslet, som bestod av lall- och granved, nedlades darpå i ugnen, så all i milten bildades ett kvandelschakt, varigenom bränslemassan kunde antändas, och så mycket ved påfylldes, atl vedmassan låg 0,9 ni. högt över kransgolvet. Alla hål och mellanrum fylldes noga med spånor och grova kviststumpar, varefter ugnen eidsaltes och elden