366
JÄRNETS METALLURG!
Exempel. Vad är limbehovet vid singulosilikat för en malmbland-ning bestående av
40 % Örling
20 » Gröndal 10 » Granrot 30 » Semla för singulosilikatslagg?
Jo, överskottet av syrasyre är = 0,4 0 X 10,6 o + 0,2 o X 0,4 4 + + 0,3 0 X 2,2 2 == 4,9 9 4, medan bassyreöverskottet ärO,io X 3,9 2, var-för skillnaden 4,6 0 2 skall betäckas med limmens bassyreöverskott, . 100.4,6 0 2
varav vi fa av ——----------- limbehovet = 30 kg, och att således be-
15,3 5
skickningen bör bestå av:
31 % Örling
15 » Gröndal
8 » Granrot
23 » Semla
23 » Nyängslim, i jämna procent uttryckt.
Enligt detta åskådningssatt skulle i varje sort beskickning de malmer kunna ersätta varandra som i kol. 23—30 hava siffror i samma verlikalrad, och således vid trisilikatslagg Gröndal, Granrot, Semla och Nyäng kunna ersätta varandra, och så skulle naturligtvis ock verk-ligen vara förhällandet, om del für tackjärnets egenskaper vore lik-giltigt, vilka baser och vilka syror, som orsaka silikatgraden. Så är emellertid icke förhällandet, utan spelar det en för tackjärnets lämp-lighet, såsom redan påpekats, synnerligen viktig roll även, i vilka proportioner i forhållande till varandra baserna ingå i slaggen och även förhällandet mellan lerjorden och kiselsyran. Mräzecks omständ-liga beräkningssätt torde därför vara mindre väl passande för våra noggranna ändamäl.
Platz' metod* är då både enklare och tillförlitligare, ty han utgår från bestämda förhällanden mellan ä ena sidan SiO2 4- A12O3 och å den andra de enatomiga baserna CaO -f- MgO + MnO + FeO + BaO + SrO. Han resonerar som så, att när man nu vet, att dessa baser ingalunda, då det gäller slaggernas värmebehov, kunna ersätta varandra efter sin molekylarvikt räknat, så bortfaller nödvändigheten att räkna med silikatgraden såsom utgångsbetingelse, och tager han i stället såsom utgångspunkter kända goda slagger från masugnsprak tiken; räknar å ena sidan i en dylik slagg ut summan av A12O3 + SiO2 och å den andra summan av alla de i slaggen ingåénde baserna, där-vid Lill dessa förande även CaS, som dock forst multipliceras med 0,7 5 (d. v. s. omräknas i CaO).
Se S. u. E. 1892.