JÄRNETS UTBRINGANDE l!K MALMEN
379
mera kalk inflyttas från muren på kolen, så utreduceras niera mangan. För ändamälsenligaste framställande av tackjärn med vissa givna kemiska kvalifikationer av någon viss beskickning är därför av vikl alt noga välja malmer till mur- och kolsättning, ävensom att noggrant verkställa dessa sättningar.»
Till delta torde kunna läggas, att galler det variation i tackjärnets kolprocent, så hör man, om man vill åstadkomma en hög kolhalt, sätta de lättreducibla malmerna på kolsättningen och de svårreducibla på muren saml tvärtom, ävensom att vid åstadkommandet av det svavelrenaste tackjärnet man alltid skall låta motsvarande lim åtfolja de svavelhaltigare malmerna. Såvål då del galler limmen som manganen får man emellertid hågkomma, att kommer för mycket MnO eller CaO med i mursättningen, så biir frätningen å ställmuren såvål o van för som under formorna stor.
Uppsättningssätten vid Charlevilles och Tholanders slulna upp-sattningsmål äro förut beskrivna (se sid. 269 och 270) och skiljer man såsom dar och även nyss sades mellan milt-, ring- och mursättning, av vilka de båda förstnämnda tillsammans motsvara det öppna upp-sattningsmålets kolsättning.
Godsmängden avpassas efter kolsättningens storlek, kolens beskal-fenhet och det avsedda tackjärnets sättningsgrad. Ju Hera hl kol saltningen håller, ju större kvantitet gods (malm + lim) uppsjittes naturligtvis på var och en sådan. Storleken av godssaltningen rättas entlast till en viss grad efter masugnens höjd och volym, vilket med füll tydlighet framgår av Lefflers tabeller (J. K. A. 1911 pi. V, VI, VII), där man ser att visserligen i regel de största kolsättningarna användas vid de rymligaste piporna och tvärtom, men att det är svårl utleta några bestämda regler for, i vilka forhållanden kolsättningarnas rymd skall stå til] pipans volym. De forrås hektolitertal växlar mellan 10—24, men det allmännast använda måttet är 15 hl. Atminstone förr ansåg inan, att mera täppande kol såsom sågverkskolen borde tagas i mindre sättningar än de grova skogskolen av skål, att vid de senare malmen hade lättare att blanda sig med kolen och att då, vid beskickningens nedgående, blandningen hastigare blev fullständig. Som etl större gastryck i pipan i viss mån underlättar koloxidens inträngande i malmstyckenas porer och därigenom även reduktionen, ansåg man också Ijockare och således tner täppande malmlager i pipans översta del behövligare vid de luckra skogskolen än vid de tätt fallande platta sågverkskolen, varjämte, om man skaffade sig någol mera täppning i överpipan genom tjockare malmlager, man även vid öppna uppsåttningsmål lättare fick gasen att gå till varmapparat och rostugn.
Kolens beskaffenhet i övrigt, d. v. s. huru väl kolade de äro, huru stor procent fuktighet de innehålla och huru fasta de äro, inverkar åter i hög grad på vad godsmängd man kan per sättning uppsätta.