JÄRNETS UTBRINGANDE UR MALMEN
387
Som av tabellen synes uppvisar gjutjärnstillverkningen den minsta relativa drivningen. Som gjutjärnet skall hålla mycket kisel, synes detta strida mot del ovan sagda, men eiet svenska gjutjärnet skall ock hålla avsevärt med kol, och därför kan det blåsas med låg drivning, mycket varm bläster och relativt sur slagg, så som göres vid två bland de 8 ingående masugnarna, vilkas förhällanden stärkt inverkat på medelsiffrorna.
Aduceringsjärnet blåses, som vi förut sagt, deis vitt, dels grått. Det tillverkas i små hyttor, men för att hålla ned del vitas mangan-och kiselhall hålles drivningen låg och kolåtgången hålles även låg, på del att kolhalten i järnet ej må bli för hög.
Lancashiretackjärnet kommer därnäst i drivning. Det blåses med högre blästertemperatur än det förra. För att få hög kolhalt — gi-vande god kvalitet — håller man även dess drivning tämligen låg, men som man samtidigt, till följd av de låga försäljningsprisen vill gå med vitt eller 3/4-vitt järn i barden, malmar man skarpt och får så i in ed el tal den lägsta kolåtgången per ton tackjärn.
Bessemerlackjärnet tillverkas med den härnäst lägsta drivningen. Hyttornas medelrymd är den största och detta utgör en ursäkt för oss, så till vida, som förut sagts att mindre hyttor ha gott av att gå med s karpare drivning. Men stock-konservatism visar det! Skarpare drivning borde här medföra sänkt kolhalt, mera kisel, mera mangan, mindre svavel — eller mindre limpåsattning, givet alil till vinst i bessemerblåsningen. Man skyller på boddyn, men bemantlar därmed sin riidsla att experimentera sig liil god boddy med mer ekonomisk hyttgång. Som det nu är, är kolåtgången den fulaste Sverige har att skämmas för. Så ha vi martintackjärnet. Drivningen är som vi se räll hög och skulle vara den högsta, om ur siffrorna för densamma utbrutits dem från masugnar tillverkande tackjärn för stål-gjutgods och dem från ett par tre mycket små pipor, som äro allt annal än ägnade för etl ekonomiskt tillverkande av martintackjärn. Då man ej har overflod på billigt skro, är det füllt rätt driva martintackjärnet med hastig gång, ty ju mindre färskmalm åtgår och ju billigare arbetslöner. Förvänansvärt är emellertid, all medelbeskick-ningens järnprocent är så pass låg. Dar ha vi mycket ännu för ekonomikerna alt uträtta. Dygnstillverkningen borde ock vara den högsta av alla sorternas, men dar spela ock de omnämnda små och stålgjutehyttorna in, sänkande den eljes vanliga kvantiteten.
Vallontackjärnet blåses av de kis- och manganrika Dannemora-malmerna. Alt hyttorna skötas av energiska, målmedvetna ingenjörer synes av den höga drivningen. Överbasisk slagg arbeta de med. Således liten kiselhalt, som vallon fordrar, hög manganhalt beroende både på slaggens basisité och hög drivning samt lili följd av driv-ningen lagre kolhalt — bra i den hasliga färskningen i vallonhärden. Att kolåtgången biir den högsta vi ha att uppvisa ligger i de täta..