400
JÄRNETS METALLURGI
till slut kittar det samman hela beskickningen, som då biir hängende.
Del forsi uppståndna valvet hänger emellertid ej sä stärkt till-sammans, utan brister sönder redan vid den skakning, som blåsterns frånslagning åstadkommer, men därigenom försvinner för ingen del det utdissocierade kolet, utan alla betingelser forefinnas att tillståndet förvärras. Tillgriper man emellertid nu kali bläster, så upphör strax all vidare utdissociering av kol på det ställe dar godset hänger, genom att temperaturen på gaserna dar sänkes, del för hånden varande kolel biir på naturligt sätt förtärt, beskickningen luckrar upp sig och emot-tager alltmera bläster, och snart faller godset. Dessutom förbränner den kalia blåstern ej kolen så snart, utan foci få större utbredning uppåt och når då det fastnade godset högre upp i stallet. Därav för-klaras ock (se pi. LVII, fig. 3), varför ko] och gods huvudsakligen mitt över de blåsande formorna lossnar och faller ned.
Van Violen anser all följande forhållanden befordra eller mot-verka uppkomsten av skullningar:
l:o ojämnheter i schaktet och isynnerhet i rasten befordra dessa, emedan massorna därigenom få utmärkta vederlag för valvbildningen;
2:o mulliga malmer och stybbiga kol öka kolavskiljandet och verka således befordrande;
3:o nödsatt hyttgång och hel bläster befordra dem;
4:o långsam drivning befordrar dem likaledes;
5:o mycket lättreducerade malmer verka befordrande;
6:o om pipan måste hållas dämd en tid, och man ej lyckats att fullkomligt täta alla sprickor och fogar, utan en svag gasström under tiden har tillfälle att sila upp mellan godset, så bliva skullningar givet en följd efter återigångsåttandet;
7:o täta, svårreducibla, grovstyckiga malmer motverka i hög grad skullningsbildandet.
Osann* förklarar likaledes, att skullningarnas orsak är att söka i för stärkt avskiljande av kol ur koloxiden, och att detta avskiljande i hög grad befordras dels av långsam drivning, dels ock av s. k. övereld i pipans övre del. Den senares verkan förklarar han åter så, att när genom reduktion bildad kolsyra omvandlas i koloxid, så sker samtidigt en forflyttning av alla i pipan forsiggående reaktioner uppåt. Koloxidhalten växer alltmera och vid den kritiska temperaturen omkring 400° utdissocieras av de nu koloxidrikare gaserna än mera kol, vilket ytterligare stegrar »övereidens» intensitet. Dessa så avskilda sotmassor bilda då »valvets» murbruk, och har man mycket hel bläster, så biir det allt omöjligare att få in nog med luft till fullständig förbränning, såvida man ej har amerikanskt starka blåsmaskiner, ty mottrycket växer oupphörligt. Han rekommenderar till skullning-
Se S. u. E. 1901 sid. 1277.