JÄRNETS HISTORIA
»pott» ny malm och försl sedan även denna blivit rödvarm, man trampa pustarna eller i senare tid bälgarna, varmed åstadkoms. Beskickningen började då sjunka i ugnens mitt, makades malm och kol från väggarna
s’öltes så, all så inyckel kol som möjligl bildades och till sist brander e|idast upptill funnos kvar, då kolen hopstöttes och bränderna hop-"ukades. Nu uppsatte man av den till ungefärligen grusgrovlek sonderstötta malmen en portion av 10 »pott», dock utan all spilla ',agon malm alldeles milt i uppsattningsmålet, dit man sköt malmen då den blivit rödvarm, varefter ytteiligare runl om denna hög hörjade bliistern
°ch allt efter som den sjönk, makades malm och kol Iran väggarna e och då ungefär hälften av kolen vorn förtärda, gjordes den sista ln‘>linpåsållningen med 4 »polt». Sa blåsle man en stund något lång-'•niinare, tilis även denna malm var förvärmd och skjuten Lill milten, 'a skarpare bläster på nytt tillgreps. Slutligen skrapade inan bort '»len över formmynningen, lösbröt dar hildad nas och makade in <(n över järnsmältan, slotte ävenledes loss vid väggarna fastnade kol malm och inmakade även dem, saml fortsatte långsamt blås-'■'’gen, varefter man till sist med spett vande om järnkluinpen i stallet c 1 stolte ned honom, varefter han upplyftes ur ugnen, fonles liil en
* 01 sten och på denna forsi hophamrades med träklubbor och diir-. ei av två arbetare med yxor sönderhöggs i Ivenne lika delar. Under ( ei> rengjorde en tredje arbetare ugnen och började i densamma en smältning, saml kunde på så vis 3 arbetare per dag åstad-°nima 5 a 6 smältor vardera om 12,7 5 å 17 kg. vikl.
() i 'ar (let framställda jäinet gott och injukl, så var sinältan tunn 1 slat, var det råil och ojämnt, så var hon tjock och füll av håligheter. I1( t var vanligen hårt och ojämnt, och braknade del någon gång i '.'C^en under hammaren, gick del sällan att åter svetsa hop det. Kör Ut uvn jamm jaul omsmälle man det därför vanligtvis i en
en smidpshnrH ün ^"5 Denna hard var cirka 0,3 m. lång, 0,2 5 25 cm. djup och forsags i senare Lid med bläster från På de glödande kolen i densamma lade man en halv eller och så fori den började kasta vällgnistor, höll man den ; nere i blästerlägan, då den nedsmälte och samlade sig ny smälta. Under denna ned-vällsand och krossad hammar-
j'}1 hi eit gott och jämnt järn 1 en smideshärd än en gåne. '"ele|- bred och *25 Vä bälgar. le| smälta, 'ned en tang 1 ,
s>a härdens hotten tilJ en jämn och (in ■Maltning tillsatte man då och då litet slagg-
nv i iU svenskaina gjorde stål av sina sjö- och myr-
5 i1.'16*’ använrfe de samma ugn, men lät den först oavbrutet gå 4 å den a^ai 101 iärnll'anistäl,n‘ng’ så all den blev riktigt het, då, sedan tunt S]Sla ’llinsin3*lan var uUagen, ugnen raskt rensades, hvarefter eit 'id a^e* toir san(l ströddes på lersulan å hotten för all sagda sula nii eU srnältningen skulle smälta sönder till slagg. Vedinsätt-<ia r' °C'1 dess förkolande skedde sedan, som torul beskrivits, men
'»koblingen var i del närmaste färdig, upplockades noga alla